Jag måste berätta om hur taskig matte var nu under julen: Hon lämnade oss alldeles ensamma i lägenheten i en hel vecka! Fast hon hade ju faktiskt ordnat en betjänt åt mig som inte var min ärkefiende (som matte av någon anledning envisas med att släppa in i vårt hem gång på gång). Han var ganska okej, men jag var ju tvungen att visa vem som bestämde och han höll absolut inte med om att det var jag. Hmpf!
Nu har i alla fall matte kommit hem igen och hon var lite läskig och jobbig, men hon fick klappa mig redan efter några timmar. Det är inte lika läskigt när hon kommer tillbaka nu för tiden så både jag och fegis-Semlan spatserade runt i lägenheten som vanligt bara några minuter efter att hon kommit innanför dörren.
Matte är ganska bra att ha, för hon kan ju ibland klia på alldeles rätt ställen. Fast man kan ju inte visa att man är en sån katt, så man måste ju visa att man skulle kunna tassa till henne när som helst ändå.
Det är sällan katterna sitter tillsammans i köksfönstret, men ibland så är det som finns utanför alldeles för intressant för att man ska bry sig om sin syster ;)
Vad är det där ute?
Det är JÄTTEspännande!
Fast nu sitter de inte alls i det fönstret för det är upptaget av en adventsljustake ;)
Det var en gång en flicka och en pojke som var och handlade på Hemköp. På frukt & grönt-avdelningen hittade de ett drakägg som var så coolt att de inte kunde låta bli att köpa det. Sedan åt de upp det till efterrätt på deras Harry Potter-filmkväll. Slut på sagan.
Karin var imponerad över Olles och mitt spontanköp av drakägg.
Drakägget under kniven.
Och så här såg det ut inuti. Den var full av stora frön.
"Drakägget" var en exotisk frukt som heter cherimoya. På en sida jag hittade (efter att vi köpt den) skulle den var "söt och delikat, med aromer som påminner om jordgubbe, ananas, banan och vanilj". Det stämde inte för den som vi köpte. Kanske berodde det på att den inte var helt mogen, men den smakade ingenting mot mitten och gran närmare skalet.
Okej, nu är det dags för mig att ta tag i den här bloggen igen, det var ju nästan en månad sen jag uppdaterade sist och jag har lite inlägg som jag borde göra.
Vi börjar med lite bilder på min (stökiga) garderob:
Men vänta, visst är det något som inte borde vara där? Ser ni?
"Vad då 'inte borde vara där'? Det här är ju uppenbarligen en säng gjord till mig. Sluta störa mig nu!"
Semlan är, som ni säkert redan förstått, en mycket försiktig katt. Under de senaste månaderna har hon gjort stora framsteg, dock. Jag fick börja klappa henne med fjädervippan och nu tycker hon ibland till och med att det är så skönt att hon spinner. Jag kan hålla väldigt, väldigt långt in på vippan och hon bryr sig inte. Men så fort det är bara min hand som ska klappa så blir det läskigt. Så nu är nästa steg att få henne att inse att det även är trevligt att bli klappad av en hand.
Till min hjälp har jag en klicker: en liten dosa som ger ifrån sig ett klick när man trycker på den och det signalerar till katten att den gjort ett beteende som man vill se. Efter klicket ger man alltid en belöning (i Semlans fall en bit torkad fisk).
Jag tog och filmade klappträningen igår. Tyvärr visar videon hur kass min tajming är då jag väldigt många gånger klickar för sent :P
I helgen var jag iväg i Stockholm för att tävla och gradera. Det var mestadels en trevlig helg, men den hade även ett par mindre roliga tillfällen.
Jag börjar med det minst roliga: Jag klarade inte min 2 dan-gradering den här gången heller. Det kändes väldigt tungt, särskilt med tanke på att det var fjärde försöket. Men det känns okej nu. Det är bara att ta nya tag och försöka igen nästa gång. Tyvärr kommer det dröja minst en vecka eller två innan jag kan köra kendo igen då jag är drabbad av en förkylning med tillhörande hosta.
Nu ska jag inte prata mer om min gradering, utan fokusera det här inlägget på positiva saker om kendon i helgen.
På fredagen började vi resan ganska tidigt för att hinna till fredagsträningen. Vi var fyra tjejer i bilen, tyvärr bara två som tänkte träna eftersom vi var två som var sjuka och hostiga. Trots köer och stopp i en godisaffär på vägen upp hann vi till träningen. Jag och Veronica satt och tittade på medan Lollo och Matilda var med på träningen. Framför allt spanade jag in personen som körde nito (två svärd) för det är inte så ofta jag har tillfälle att se det.
Nalla "hjälpte till" med packningen.
Efter träningen snurrade vi runt lite i Stockholm i sann LBK-anda innan vi hittade till sovsalen :P Där mötte vi även upp några andra LBKare, varav en skulle sova i sovsalen.
Dagen därpå var det dags för tävling! Och då blev äntligen alla LBKare som skulle tävla samlade. Totalt sju personer var vi.
Första klassen ut var juniorklassen där Erik skulle tävla. Men redan poolen innan hans var väldigt intressant för där var en väldigt liten junior från Wäsby med. Det han saknade i storlek vägde han upp med vilja, det var verkligen kul att se.
Lill-killen var hur cool som helst!
Juniorklassen var väldigt kul, särskilt eftersom Erik lyckades ta ett silver!
Sedan var det dags för B-klassen och här deltog fyra LBKare, så det blev en del servande och en hel del filmande och hejjande. Tre lyckades ta sig ur poolen, men sen tog det stopp.
Sedan var det damtävling och äntligen dags för mig att köra. Mina två matcher här är inte så mycket att tala om. De var ganska dåliga och de jag mötte ganska bra (och inte lika förkylda som jag). Jag förlorade båda med 2-0 och kom därmed inte ur poolen.
När dam-klassen var färdig var det dags att ladda om för A-klassen. Det är den här delen som jag vill komma ihåg och fokusera på när jag tänker på årets SKO. Jag har nämligen aldrig kört så bra kendo som jag gjorde då (eller det har i alla fall inte kännts så bra som då). Jag hade viss kontroll på min motståndare och jag hade viljan och fokus min förkylning till trots. Till saken hör också att mina motståndare inte var helt lätta heller. Jag är så väldigt nöjd med de två matcherna, trots att jag inte tog mig ur poolen. Nu vet jag att jag kan köra så pass bra, nu är det "bara" att göra den till min standard (och sen bli ännu bättre). Sen att jag tog min första poäng på år och dar gör det hela mycket bättre ^^
Första matchen i poolen blev oavgjord med 0-0
I andra matchen tog jag ett poäng och han två. Dessutom drog jag på mig en varning då jag föll (blev omkullknuffad) så jag hamnade utanför banan (För er som inte vet: en varning spelar ingen roll, men två ger en poäng till motståndaren)
Dagen avslutades med ett jättetrevligt sayonara-party. Mindre trevligt var det när vi kom tillbaka till sovsalen. Jag skulle kunna skriva en massa om supande polacker här, men ni får läsa vad Matilda har skrivit om det ämnet för jag skulle inte kunna skriva det bättre.
Sen var det som sagt gradering på söndagen och jag klarade det inte =( Men Lollo och Matilda tog 1 dan och Kalle 3 dan :D
Alla glada LBKare efter priscermonin (minus Kalle som hade smitit iväg med sin familj när han hade kört klart).
Igår var en ganks bra dag. Jag tog mig till Team-dagarna (arbetsmarknadsdagar) på skolan tillsammans med Lisa. Målet var att hitta massa roliga gratissaker, vilket lyckades. Lite oväntat var att jag hittade fyra företag som jag ska kolla om jag kan söka jobb hos. Oväntat med tanke på att Team-dagarna riktar sig till civilingenjörer och ekonomer. Sen att anledningen till att jag pratade med de flesta av dessa företag var att jag ville ha gratissaker spelar ju egentligen ingen roll ;)
Sen fick jag besök av Malin från Östgötakatterna som kom med mat och sand samt ett medel som heter FortiFlora som vi hoppas kan stabilisera Nallas mage lite. Hon har varit lite krasslig i och med foderbytet. Även om Malin och jag pratade om ganska allvarliga saker (och att ingen katt hade lust att komma fram) så var det väldigt trevligt att träffa henne.
Sedan var det dags för kendo. Det var en riktigt rolig träning och vi hade besök av en Japansk tjej som bara var i Sverige tillfälligt för att hälsa på sin syster :D (Om jag har fattat det hela rätt så har hennes syster tränat med oss ett par gånger och hon pluggar i Sverige. Jag har dock inte lyckats gå på ett pass där hon har tränat, på grund av den långdragna förkylningen). Förutom att det var jättekul med besök så hade det också hänt något med min kendo. Förra helgen var jag på juniorläger med fyra av våra juniorer och vi fick köra mycket grunder (En utförligare rapport omlägret kommer i ett senare blogginlägg). Jag trodde att det inte var grunder jag saknade inför min 2 dan-gradering, men tydligen hade jag fel. Det var i alla fall en härlig känsla när näst intill alla mina stora men satt perfekt under passet och jag var lite förvånad över det också. Sen under ji-geiko så försökte jag att ha fokus och inte ösa på som en galning och göra två-stegs-tekniker. Jag blev dock mest frustrerad över att jag inte lyckades med två-stegs-teknikerna, så de blev väl lite sådär... Det känns lite stressande att veta att två-stegs-tekniker är nödvändiga för att man ska klara 2 dan-graderingen... Efter passet blev det bastu och vi bastade länge. Så när jag tog mig hemåt var jag ganska matt, på ett bra sätt.
Sen var det det där med baksidan med att ha katt... För när jag kom hem så stank det i lägenheten: Någon av katterna hade bajsat utanför lådan. Jag vet inte riktigt hur det hade gått till, för det låg bajs på flera ställen i lägenheten, men jag är säker på att det var en olycka och inte protestbajsande. Så det var bara att ta och städa, trots att jag var så trött. Semlan hjälpte till lite genom att nosa och krafsa där det var äckligt (dvs bajs) men hon hjälpte inte till tillräckligt bra igårkväll för idag visade hon ytterligare ett ställe där hon tyckte att det borde städas. Men även om sånt här händer ibland så överväger fördelarna nackdelarna med katterna.
Ja, nu är det Nalla som skriver här igen, men vad ska man göra när matte inte gör sitt jobb och skriver på bloggen?
Idag ska hon iväg och gör konstigheter. Hon har försökt förklara det för mig och det verkar som det hon gör innebär att låta högljutt, vifta med de där intressanta pinnarna och ha på sig kläder som luktar intressant. Det ska tydligen vara nån typ av lek. Dessutom ska hon göra det tillsammans med minimänniskor den här helgen.
Men jag måste ju berätta hur fräck matte har varit. Hon bjuder dels gång på gång in min nemesis till vårat hem och även andra människor. Nu senast var det samma människa som tydligen ska vara betjänt åt oss den här helgen. Människan frågade om det var okej om hon försökte klappa mig och matte sa okej. Vilken fräckhet! Jag gick så klart inte med på det.
Uppenbarligen en photoshopad bild, det ser ju vem som helst för det där skulle jag aldrig gå med på.
Sen har matte börjat klappa på mig också trots att jag inte ligger ner. Det är jättekonstigt för det är ju så fel, men ganska skönt ändå... Fast jag måste ju se till att hon inte tror att hon kan göra vad som helst med mig, så jag ser till att visa att det inte är okej då och då.
Det är inte så lätt att blogga när det känns som om det inte händer nåt, varken i mitt liv eller i katternas. Det har ju självklart hänt saker sedan jag bloggade senast: Jag var och badade i Linköpings badhus tillsammans med min syster och fick hälsa på min systerson Albin både före och efter badet. Sen var jag på växtmarknad med Olle, där jag åter igen träffade på Josefin och Albin, den här gången bara en kort stund. Hela marknadsbesöket slutade i en tur i Vallaskogen och ett halvtkilo svamp av sex olika ätliga arter. Olle tog massa fina bilder under dagen och ni kan se några av dem här (tryck "Prev" uppe i vänstra hörnet för att komma till nästa bild).
Men jag har faktiskt nåt att blogga om när det gäller katterna också. Idag gjorde Nalla ett tydligt framsteg: Hon spann!!! Och inte bara det, utan hon sökte sig mot min hand och lät mig klappa trots att hon stod upp (hon brukar alltid springa iväg annars).
Nu ska ni inte tro att det var särskilt vänligt eller gosigt: Nalla var jätteirriterad på mig och försökte hitta en öppning så hon kunde slå till. Jag tror hennes problem var att jag hade hittat precis rätt ställe att klia på, men samtidigt var hon inte helt bekväm med situationen även om det var såååå skönt. Det är inte alltid lätt att vara katt.
Nu kommer det bli (fortsatt) hårdträning i klappande.
Min fåtölj är inte bara en plats som jag gillar utan även Nalla och Semlan tycker den är jättebra. Detta resulterar i problem när jag och nån av katterna tycker att vi ska använda den samtidigt.
Det händer att jag lämnar fåtöljen en stund för att finna att det ligger en katt i den. Är det Semlan är det lätt att få tillbaka den, man behöver bara påpeka vänligt att det är min plats (gärna i kombination med lite klappträning) så tycker hon att det blir för läskigt och överlåter platsen till mig.
Nalla däremot är ju tuffare och anser att det är hon som styr och ställer. Så idag när jag gjorde lunch passade hon på att lägga sig på den perfekt uppvärmda platsen och sen strunta i att flytta sig. Nåväl, tänkte jag och tog en risk och satte mig bredvid. Nalla tittade lite konstigt på mig, men låg kvar. Jag satte mig lite bättre till rätta och hon låg fortfarande kvar. Jag klappade lite och hon låg kvar, även om hon blängde lite då och då. Jag fick ingen uppläxning, trots att jag var jobbig, men jag fick inte heller tillbaka min fåtölj. Till slut övergav jag min taktik och testade en ny som faktiskt fungerade: Jag lockade bort henne med godis. Fåtöljen var återerövrad!
Nalla vägrar att flytta sig från fåtöljen (Ni får ursäkta den dåliga bilden, min webbkamera var den enda kamera jag hade tillgänglig just då)
Detta ger mig i alla fall hopp om att jag en dag kommer få ha en katt i knäet och kanske till och med ganska snart =)
Nu har jag varit stödhem åt Nalla och Semlan i ett helt år. Allt började våren 2010 då en kompis på kendon hade blivit stödhem åt två skygga katter från Östgötakatterna och själv saknade jag katt nåt så enormt. Tankarna började snurra: Skulle kanske jag kunna vara stödhem under mitt sista studieår? Efter att ha pratat igenom det med vänner och bekanta valde jag att skicka ett mail med en ansökan om att få bli stödhem. Ett litet tag senare fick jag ett positivt svar och med följde två foton: Ett på Nalla och ett på Semlan. Men innan jag blev helt godkänd var det hembesök som gällde och jag blev godkänd där också efter att ha godkänt det mer än rimliga stödhemsavtalet.
Dagarna innan katterna kom ägnade jag mig åt att kattsäkra lägenheten: Plocka undan allt onödigt och ömtåligt, sätta fast allt ömtåligt som var kvar med hjälp av häftmassa, kolla alla socklar så att det inte fanns några hål de kunde krypa in i, se till att skåp med hål i inte gick att öppna av nyfikna katter och möblera lådorna undre sängen så att de bildade ett perfekt kattgömställe.
Så kom katterna. De släpptes in under sängen direkt och sedan var de nöjda där. Första veckan ägnade jag mig åt att vara borta från lägenheten så mycket som möjligt medan katterna spenderade större delen av tiden i tryggheten under sängen. Under första veckan var Nalla ute ett par gånger i lägenheten så att jag såg henne.
Första kortet på Nalla, första gången jag såg henne ute.
Första helgen de bodde i min lägenhet åkte jag hemhem och när jag kom tillbaka kollade jag givetvis efter katterna och efter spår av dem. Det hela slutadde med att Nalla lyckades skrämma mig genom att ha hittat sitt nya gömställe i fönstret, bakom pianot. En plats som hon älskar än idag.
Bästa platsen än idag.
Under detta år med katterna har jag fått många fina stunder som jag kommer ihåg så väl: Första gången Nalla tog en godisbit från min hand. När Semlan vågade sig ut för första gången för att leka med snöret. Nalla som låter sig bli klappad av min hand. Semlan som efter nästan ett år äntligen vågar bli smekt på med fjädervippan. Och mycket annat.
Snöret lockade ut hemliga Semlan.
Bilden som bevisade för alla att jag hade två katter ;)
För inte alls för längesen fick jag äntligen klappa Semlan med fjädervippan.
Blev det som jag förväntade mig när jag skickade det där första mailet? Nej, inte riktigt får jag väl lov att erkänna. Detta var min allra första närkontakt med skygga katter och även om jag läst på så mycket jag kunde, insåg jag inte riktigt att de var så skygga. Jag hade hoppats på att kunna klappa båda innan julen, men fick bara klappa Nalla och då bara med muta. De har tagit tid på sig och kommer ta ännu mer tid på sig innan de blir helt tama, men det går hela tiden framåt genom att ha ”De tre T:na” som ledord:
Tid. Tålamod. Tillit.
Jag har haft tur som haft Nalla som min lärare när det gäller skygga katter. För hon har hela tiden sagt till mig om jag gått för långt, utan att riva mig (om jag inte varit för dålig på att läsa henne). På så sätt har jag kunnat testa att pusha gränsen för vad hon tål och jag kan använda det jag lärt mig av henne på Semlan också.
Även om jag hade förväntat mig att det skulle vara lite annorlunda, så ångrar jag inget, för det är så härligt att se dem utvecklas. Dessutom är de väldigt trevliga katter, trots att de är ”skyggisar” och har en bra bit kvar innan de flesta kommer räkna dem som ”riktiga katter”.
Min bästa lärare när det gäller hanteringen av skygga katter
Att vara stödhem åt Östgötakatterna har varit enkelt: Jag vet att jag kan kontakta dem så snart det blir några problem eller jag behöver allmänna råd om katterna.
Förra helgen var en bra helg. Det började med att anime-konventet Närcon var på universitetet, så jag, Karin och Olle var ute på cosplay-spaningspicknick (och råkade få sällskap av lite fler) på förmiddagen. Cosplay är när man klär ut sig till fiktiva karaktärer. Vi fick se en massa fina dräkter under de två timmarna vi satt och fikade.
Sedan på eftermiddagen bar det av mot Orust för kendo- och iaidosektionens Sektionsaktivas helg. Jag körde andra halvan av sträckan (dvs från Jönköipng). Det var en ganska spännande körupplevelse för rätt som det var bestämde sig regnet för att bara ösa ner och man fick köra väldigt sakta för att se nåt alls. Vi kom fram till slut och vi åkte inte fel en enda gång!
Under helgen ägnades det mycket tid åt olika möten som rörde sektionen (allt kan väl egentligen inte kallas möten, för mycket var ganska spontant :P). De flesta av dessa möten var väldigt intressanta och inspirerande. Jag känner mig väldigt peppad inför höstterminen både när det gäller min egen träning (målet är att äntligen ta 2 dan, fjärde gången gillt...) och för styrelsearbetet och juniorträningen. Så länge jag är kvar i stan och är arbetslös så kommer jag ju ha ganska mycket tid att lägga på klubben.
Mellan alla möten hann vi också med att leka lite och bada i havet.
Ibland kommer framsteg med katterna lite oväntat. Ett sådant framsteg gjorde jag med Semlan för ett par dagar sen.
Semlan har alltid avskytt att bli petad på och hoppar oftast en meter åt motsatt håll om man försöker nudda henne. Av denna anledningen avskydde hon också fjädervipporna: Jag försökte ju klappa med dem. Därför jag jag upp vipporna, då hon verkade mer rädd för dem än för min hand till och med. Under den senaste tiden har jag istället försökt få henne att självmant söka sig mot min hand med hjälp av klickerträning. Resultatet var väl kanske inte jättegivande, men jag tror hon blev lite säkrare.
Så för ett par dagar sen fick jag för mig att testa att klappa henne med "fel" ände av fjädervippan och träna på det med hjälp av klickerträning: Så fort jag fick nudda henne med vippan klickade jag och sen fick hon godis. Sen ökade jag tiden jag klappade och la krav på hur hon skulle bete sig (ignorera vippan) innan hon fick klick och belöning.
Resultatet efter två dagar:
Jag får till och med klappa med den förhatliga fjäderprydda delen av fjädervippan.
En del som jag tycker är viktig i klapptränandet är att man respekterar kattens åsikter: Ryggar katten tillbaka lite, men fortfarande är kvar på platsen är det okej att fortsätta. Går/flyr däremot katten iväg så bör den få ha sitt egna utrymme ifred; den har ju tydligt visat att den inte vill. Jag tror att om katten får lov att säga ifrån och man lyssnar på vad den har att säga så får man en tryggare katt. Ska jag se det själviskt också så resulterar det i färre kattrelaterade skador hos mig också, eftersom katterna lär sig vilka signaler jag reagerar på för att låta dem vara. Nalla behöver till exempel bara höja tassen för att jag ska dra mig undan och det vet hon, så hon ger mig oftast tid att agera innan hon slår till mig (om jag inte gjort nåt fruktansvärt som behöver straffas ordentligt).
Så, det var allt jag hade att rapportera om framsteg, ni fick ju till och med en liten bonus om min syn på klappträning ;)
Nu är det jag, Nalla, som skriver här igen. Matte har ju varit alldeles för dålig på att uppdatera på senaste tiden, så uppenbarligen behöver hon hjälp.
Vilken glad överraskning vi fick när matte åkte bort och inte kom tillbaka på jättelänge. Att ha hela lägenheten för sig själv är jättekul och man kan busa och stöka till massor ^^ Fast helt människofritt var det ju inte... mattes kompisar kom hit och städade vår låda, fixade mat och satte upp nåt konstigt på kylskåpet för att busa med matte. *hihi*
Sen kom matte tillbaka *suck* här trodde man att man skulle fått mattefritt längre än fem dagar. Visade tydligt att jag inte var nöjd med hennes närvaro. Semlan var också med och visade hur upprörda vi var (fast hon är ju nästan alltid upprörd, den fegisen)
Fast jag lyckades inte hålla skenet uppe så länge, för matte är ju ändå ganska bra att ha:
Hon låter fönstret stå öppet nästan hela tiden när hon är hemma och vaken. Det är verkligen jättespännande att kunna titta ut där och så svalkar det ju lite också.
Trots att det är motvilligt som jag säger detta så måste jag ändå säga att hon faktiskt är ganska bra på att klia och klappa. Fast för att hon inte ska få för sig några konstiga idéer så brukar jag då och då visa att jag minsann skulle kunna slå till henne när jag vill. Hon fattar ganska duktigt, så oftast behöver jag inte verkställa mina hot.
Det var allt från mig den här gången. Nästa inlägg är det nog matte som kommer skriva igen.
Jag har varit på semester hemhemma i Skogslund. Fast särskilt lugnt fick man inte ta det för min systerson Albin var där, så då är det ju massa bus som gäller. Sedan var det fullt med saker som behövdes fixas också: Staket lagas, selar putsas, hästar köras, grindar byggas och målas med mera.
Det blev inga bilder med min kamera, då det inte känns så lockande att ta kort när det finns andra som leker paparazzi :P
Men trots att det var massor att göra känns det som om mina batterier är uppladdade och jag är redo att ta tag i GIS-kursen som borde varit klar för längesen och kanske till och med skriva fler blogginlägg ;)
Det blev en lugn midsommar för min del: Jag tog mig iväg till min kompis Lisa och vi åt sommarmat och tittade på film och vi hade jättetrevligt. Det blev dock relativt sent (halv tolv) och jag kände att det kanske inte var världens smartaste idé att cykla hem under midsommarnatten. Så vi bestämde att jag skulle ta bussen och Lisa skulle komma med cykeln senare i helgen.
Senare i helgen var idag och nu börjar min riktiga historia.
Jag bjöd Lisa på lite fika och Nalla kom som vanligt ut och inspekterade gästen. Men sen hände nåt ovanligt, jag låter bilderna berätta:
Nalla leker med Lisa, men att Nalla är lättflörtad till lek är väl ingen nyhet?
Om vi zoomar in lite så ser vi att nån annan också har spanat in vad Lisa håller på med:
Semlan!
"Vad gör ni för spännande?" undrar Semlan.
"Jasså, är du ute?" säger Nalla. Semlan är uppenbart en ninjakatt som smälter in i bakgrunden, inte konstigt att det är så få som har sett henne.
Sugröret som Nalla lekt med måste inspekteras...
...liksom handen som får sugröret att röra på sig.
(Utmaning till mina läsare: Kan ni hitta Nalla i bilden? ;)
Semlan var supermodig för att vara hon, särskilt då Lisa inte besökt oss så ofta. Hon stannade ute resten av tiden som Lisa var här och lekte till och med lite med sugröret. Jag är mycket stolt över henne, eftersom hon tidigare bara visat sig för mig och för Karin.
Och vad har vi lärt oss av den här berättelsen? Jo, att sugrör kan frammana även de mest mytomspunna varelserna.
Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle berätta om resten av min Kristihemmelfärdshelg.
På onsdagen var det konsert, men den har jag ju redan berättat om. Resten av helgen spenderades i och kring min systers och hennes mans hus i Tullinge. För mig var torsdagen och fredagen ingen semester: Matersarbetet skulle skrivas klart. Men lite bus med Albin hanns ju med. Jag lyckades skicka in mitt arbete en timme eller så innan deadlinen, så det var ju bra. Jag tror att det gjorde mig gott med ett miljöombyte för att hålla disciplinen att skriva klart.
På fredagen kom mamma och pappa på besök också. och här är ett litet utdrag av vad jag gjorde resten av helgen:
Jag lekte arkeolog och grävde fram stenplattor som var väldigt övervuxna
Före
Efter
Har bara en efter-bild på den här gången, men
den såg ut som före-bilden på den andra gången.
Massor av bus med min systerson Albin blev det också. Jag var en duktig biolog och vi tittade på blommor tillsammans.
Albin var inte så imponerad av blommorna.
Det var mycket roligare att köra på moster med lastbilen :P
Troligen har ingen här i Sverige missat att det varit jättevarmt ett tag nu. Här håller vi på att smälta i lägenheten, även om värmen går hårdare åt mig än katterna. Men varken jag eller de orkar göra något vettigt under dagen, utan helst tar vi siesta och är aktiva på kvällen/natten.
Förra veckan var slutspurten för mastersarbetet, men trots att jag hade mycket att göra unnade jag mig en paus på onsdagen. Då åkte jag nämligen till Stockholm för att gå på konsert med min syster. Konserten i fråga var "Legends": En konsert med musik från Ninttendo-spel framfört av symfoniorkester.
Och det var en helt fantastisk konsert, fast inte helt tillfredsställande. Många av arrangemangen hände det nämligen alldeles för mycket i samtidigt. Kanske hade det till viss del att göra med att vi inte hade de bästa platserna (även om jag var grymt nöjd med dem, återkommer till varför senare), men tror inte det hade enbart att göra med det.
Här kommer dock ett smakprov som jag tyckte var riktigt bra (inte jag som spelat in):
Om någon förresten vet vilka låtarna i klippet är får ni gärna berätta det :) Dirigenten presenterade stycket som: "This piece needs no introduction for this audience." Men min syster och jag är dåliga spelnördar ;) Jag har fått höra att första stycket kommer från Zelda: Wind waker.
Nu till varför jag var så grymt nöjd med våra platser: Vi satt nämligen på första balkongen vänster och nära scenen. Det innebär att man har full uppsikt vad som händer i orkestern och det tycker jag är spännande. Särskilt kul är det att titta på slagverkarna som gör ett ljud med ett instrument och sen går över halva scenen till ett annat. Slagverkarna är så coola (och deras instrument också).
Sedan stannade jag hos min syster till söndagen. Men det ska jag berätta om i ett annat blogginlägg.
Jag sätter den inom citationstecken eftersom jag ännu inte kan ta ut min examen. Men i fredags redovisade jag i alla fall mitt mastersarbete och inte bara jag, utan alla biologmastersstudenter som gjort sitt examensarbete. Till denna stora dag hade både mamma och pappa och min syster och hennes man (och deras son, men han var för liten för att vara med på framläggningen) tagit sig till Linköping.
Det var en dag med lite blandade känslor: nervositet, glädje och lite sorg när jag tänkte på att många av personerna som var där, folk som jag räknat som mina klasskamrater, kommer jag aldrig träffa igen :(
Alla mastersstudenter som presenterade sitt examensarbete i fredags. De tillhör programmen "Ecology and the Environment" (mitt program), "Applied Ethology" och "Molecular Genetics and Physiology".
Själva redovisningen gick bra och det kändes som publiken (förutom mamma och pappa som inte förstod den då den var på engelska ;) uppskattade den. Om det är någon som är intresserad av att se den, men som missade den i fredags så finns den inspelad:
Sedan på kvällen bar det iväg hemhem till Nässjö, för på lördagen hade jag examensfest med massa inbjudna släktingar. Dock stod jag inte i centrum i mer än någon minut på festen, för det fanns två lurkar som snodde rampljuset: Min systerson Albin och min kusins son Melker, båda drygt ett år (med Melker tre månader äldre). Men det är inte så viktigt för mig att vara festens mittpunkt. Det viktiga är att alla har trevligt och det verkade folk ha.
Självklart fick jag fina blommor i present. Solrosen och blommorna i den låga krukan fick följa med upp till Linköping. Vi får se om de överlever att bo tillsammans med mina marodörer...
Nu är det bara två veckors hårt arbete kvar, sedan har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Jag måste nog se sanningen i vitögat: Lilla Semlan håller på att bli fet...
Lika lång som bred som hög? Nja, inte riktigt ;)
Nu är hon visserligen inte en katt av den långsmala modellen, så som Nalla är, och fotot är inte det mest smickrande, men det skulle inte skada om hon blev lite smalare...
Just nu är det kaos här. Igår upptäckte jag att en av mina försöksuppställningar i mastersarbetet inte fungerade som den skulle vilket betyder att jag troligen inte kan använda mig av den datan. Detta knappt två veckor innan framläggningen.
Med all den stress och press som omger mig just nu så kan man ju bryta ihop för mindre.
Det finns två lösningar på problemet:
Skippa hela beteendestudien.
Göra nya försök.
Båda två innebär ganska mycket panikjobb, första genom att rensa i det jag skrivit och andra eftersom jag måste spendera mer tid på labb.
Eftersom möjligheterna finns har jag valt att ta lösning nr 2, så på söndag blir det en heldag på labb. Jag vill verkligen inte överge mina beteendestudier, för mitt arbete känns så tråkigt utan dem och jag har ju redan skrivit en massa om det.
Gråsuggor. Vem skulle kunna tro att ett så litet djur
skulle kunna ställa till med så mycket bekymmer för mig?
Nalla har flera olika favoritplatser i lägenheten och de flesta kan jag förstå varför de är bra. Hon har dock en plats som jag inte förstår alls varför den är så bra:
För nån vecka sen hade SF-bokhandeln en tävling där man skulle skriva en fantasyberättelse på sex (6) ord. Jag ställde upp med:
Katt skuldsatte drake; tog över världen.
Och med den så blev jag en av fyra vinnare! Och priset? Ett paket med fantasyböcker som SF-bokhandeln av en eller annan anledning rensat ut. Det var dock ett väldigt spännande pris, för jag hade ingen aning om hur många eller vilka böcker som paketet skulle innehålla.
Så idag kom paketet med totalt tre kilo böcker:
Ett mystiskt paket. Vad innehåller det? Ingen vet
Fantasyböcker!
Hela nio stycken!
Ett par känner jag till sen innan, men det mesta är nytt för mig.
Det ska bli väldigt spännande att se om jag hittar några guldkorn bland dem. Jag kan i alla fall konstatera att det här är ett av de bästa priserna jag vunnit: Jag brukar vara alldeles för "feg" för att testa att läsa nåt nytt och okänt och det här "tvingar" mig ju till det.
