Semlan har alltid avskytt att bli petad på och hoppar oftast en meter åt motsatt håll om man försöker nudda henne. Av denna anledningen avskydde hon också fjädervipporna: Jag försökte ju klappa med dem. Därför jag jag upp vipporna, då hon verkade mer rädd för dem än för min hand till och med. Under den senaste tiden har jag istället försökt få henne att självmant söka sig mot min hand med hjälp av klickerträning. Resultatet var väl kanske inte jättegivande, men jag tror hon blev lite säkrare.
Så för ett par dagar sen fick jag för mig att testa att klappa henne med "fel" ände av fjädervippan och träna på det med hjälp av klickerträning: Så fort jag fick nudda henne med vippan klickade jag och sen fick hon godis. Sen ökade jag tiden jag klappade och la krav på hur hon skulle bete sig (ignorera vippan) innan hon fick klick och belöning.
Resultatet efter två dagar:
Jag får till och med klappa med den förhatliga fjäderprydda delen av fjädervippan.
En del som jag tycker är viktig i klapptränandet är att man respekterar kattens åsikter: Ryggar katten tillbaka lite, men fortfarande är kvar på platsen är det okej att fortsätta. Går/flyr däremot katten iväg så bör den få ha sitt egna utrymme ifred; den har ju tydligt visat att den inte vill. Jag tror att om katten får lov att säga ifrån och man lyssnar på vad den har att säga så får man en tryggare katt. Ska jag se det själviskt också så resulterar det i färre kattrelaterade skador hos mig också, eftersom katterna lär sig vilka signaler jag reagerar på för att låta dem vara. Nalla behöver till exempel bara höja tassen för att jag ska dra mig undan och det vet hon, så hon ger mig oftast tid att agera innan hon slår till mig (om jag inte gjort nåt fruktansvärt som behöver straffas ordentligt).
Så, det var allt jag hade att rapportera om framsteg, ni fick ju till och med en liten bonus om min syn på klappträning ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar