Att tolka Nickolina

Igår så var jag och min syster ute med Nickolina och gjorde en liten annorlunda aktivitet mot den vanliga körningen:

Skidor, check!

"Men vad gör du egentligen?" undrar Nickolina.

Tolkning i inte särskilt full fart alls.

Jobbigt värre, tyckte Lina om det ibland, men det var rätt jobbigt för oss människor också ;)

Tolkning i väldigt full fart blev det också. Min syster är betydligt modigare än vad jag är.

Två nöjda och glada (och lite uppjagade?) efter en racertur som lyckades jaga in mamma ;)

Julen är här...

...och det innebär att jag har åkt hemhem till mina föräldrar i Nässjö och kommer stanna här i två veckor. Det är jätteskönt, men jag har två stycken som jag kommer sakna väldigt mycket, jag undrar om de kommer sakna mig?

Lämnar du oss alldeles ensamma, matte?

Fast helt ensamma är de såklart inte. Jag har skaffat världens bästa kattvakt som har väldigt lätt för att kommunicera med katter, man skulle kunna kalla honom för en "kattviskare" (Om man lyckas locka fram en okänd katt från under en bil i ösregn så tycker jag att det är ett passande ord ;). Han har lovat att umgås med katterna lite och troligen använda min lägenhet som pluggplats också. Nalla tyckte dock att han var tvungen på att bli bättre på att ställa i ordning hennes gömställe, vilket hon visade genom att daska till honom på handen (med klorna indragna).

Jag hoppas att katterna och jag inte ska ha backat allt för mycket i våra framsteg när jag kommer tillbaka. Kanske att de förlåter min frånvaro när de ser alla leksaker jag kommer ha med mig? En lektunnel, massor av bollar, en "kattroulette" och sedan lite extra god mat. Allt detta är egentligen en julklapp från min mamma och mycket kom från Granngården där de hade rea. Det köptes även ett par saker som man väl få se som vääääääldigt långsiktigt sådant: Två kattselar och två koppel, men kunde  inte låta bli eftersom det var så billigt (totalt 40 kr) och mitt mål är att få katterna så tama att de kan gå på promenader i sele. Vi får se hur lång tid det tar, just nu känns det väldigt avlägset.

I och med att jag inte kommer kunna göra något mer ordentligt inlägg om Nalla och Semlan förrän nästa år så bjuder jag på lite extra bilder och en liten inte särskilt hemlig hemlighet i slutet:

 "Bollen måste dö!!!"

"Bäst att fly jättesnabbt!"

Brottning verkar vara Nallas favoritlek. Det kan tyckas att det är hon som alltid inleder och är jäklig mot Semlan, men Semlan är ingen ängel utan har sina småfula tricks hon också ;) (Och det är ju inte kul alls att brottas när det är Semlan som börjar, säger Nalla)

Snör-katten Semlan. Nya favoritleksaken är dock en liten bit skumgummi, men snöret är fortfarande rätt roligt.

Och här är min inte så hemliga hemlighet: Dagarna innan jag lämnade Linköping fick jag klappa Nalla utan muta! Fast bara under specifika förhållanden: Att hon satt på sitt gömställe och att hon tittade ut genom fönstret så att hon inte riktigt kunde se min hand. Jag tror att hon tyckte att det var rätt ok, men så fort hon kunde se handen lite bättre drog hon sig undan och tyckte det var läskigt. (Förlåt Malin att jag inte berättat detta tidigare, jag vet att jag borde dela med mig av sådana här framsteg snabbare ^^' )

 Avslutar detta inlägg med en mysbild. Jag hoppas (och tror) att katterna har det bra utan mig.

Ballongkendo

I söndags var det terminsavslutning på kendon och sista passet för mig i år. Vi var väldigt få, bara fem personer, en nybörjare och fyra fortsättare. Kan man skylla på vädret måntro?

Passet var annorlunda, så som en terminsavslutning bör vara och i slutet körde vi ballongkendo:

Innan ballongkendon. Som fotograf fick jag använda spegeln för att få ett kort på mig.

Resten av gänget i full rustning, inklusive ballong. Ballongkendo går ut på att man ska ta sönder de andras ballonger och man kör alla mot alla. Ballongkendo är verkligen inte snygg kendo, men kul är det ^^

Dricka vatten enligt Nalla

Nalla är en tokig katt och får ibland för sig konstiga saker, till exempel att julbröd och pepparkakor är gott. Jag tycker visserligen också att det är gott, men jag trodde att katter var strikta köttätare ;)

Ibland väljer hon också ett speciellt sätt att dricka, sättet verkar smidigt för att dricka ur glas (om man är katt), men ur vattenskålen? Bedöm själva hur vettigt sättet är:

Semlan är lite vettigare när det gäller sånt där. Än så länge har jag inte märkt att hon har särskilt konstiga vanor, det är tydligen Nalla som har det mesta av knäppheten ;) Semlan är fortfarande väldigt försiktig emot mig, men hon har börjat bli nyfiken och hon tar godis från min hand och tuggar då på mina fingrar också. Om jag lägger ner godisbiten och håller handen lite över den så vågar hon till och med snudda vid handen, så kanske inte klappandet är långt borta?

Söt-Semlan ligger i min säng och undrar vad jag håller på med (Svaret är: Jag fotograferar)

Städdag enligt Nalla

Hej!

Nalla här. Jag har lånat min stödmattes internet-sak för att hålla er lite uppdaterade, för matte är alldeles för upptagen idag, tydligen. Tur att hon har mig som kan hålla koll på saker och ting.

Förra och förrförra helgen var rätt trevliga: Alldeles matte-fritt. Det var bara lite otäckt när kattvakten kom, men jag ska allt se till att kattvakten inte tror att hon kan komma hit och bestämma. Fast matte verkar uppskatta att hon tittar till oss och har sagt åt mig att vara snäll, vi får se om jag kanske ändrar mig nån gång... Första helgen matte var på stället som hon kallar hemhemma, verkar som hon har en katt där också och hon säger att han är jättefin och kelig och att hon ofta önskar att vi vore lika keliga (Fast hon tycker ändå att vi är jättefina). Förra helgen var hon ännu längre bort på kendo-läger. Jag vet inte vad kendo är, men det luktar väldigt mycket. Det fanns visst en artikel i Sydsvenska Dagbladet om lägret. Jag var lite sur på henne när hon kom tillbaka, men sen var det rätt ok igen.

Nu påstår matte att hon städar, men jag tycker att det mest verkar som om hon stökar till. Hon började med att förstöra Semlans gömställe under sängen, Semlan var helt förtvivlad. Som tur var satte hon tillbaka sakerna, men hon hade fått för sig att det var bra att lägga en filt på Semlans favoritsovapålåda. Människor fattar ju ingenting. När hon såg hur olycklig Semlan verkade med den här förändringen rättade hon i alla fall till det, så nu är allt som det ska där med låda utan filt och filt på golvet.

Sedan tog hon bort allt det mjuka från fåtöljen och tog in den på toa där det högljudda monstret fanns (jag undrar hur det ser ut och vad det egentligen äter... inte kan det väl vara katter?)

Matte sabbade mitt gömställe, men jag är snäll nog att ändå hjälpa henne att städa.

Och nu till det mest oförskämda: Hon sabbade mitt gömställe i fönstret! Hon tog bort grejerna som skyddar mig mot att bli sedd, alltihopa! Och sen tog hon alla växter och gick in med dem på toa. Hon sa att de behövde duscha, men det tycker jag bara låter läskigt... Jag var i alla fall modig och stannade i fönstret ända tills matte tyckte jag var ivägen för henne och trasan som hon drog på fönsterbrädan. Men jag höll ändå stenkoll på vad hon gjorde, även om jag inte fick vara där. Sen gjorde matte nåt jättekonstigt, hon tog ner lysgrejerna och satte upp en annan lysgrej och jag undrar bara: Varför?

Även om gömstället var förstört så behöver ju ändå någon hålla koll på utomhuset.

Jag och nya lysgrejen.

Nu vågade Semlan ut en sväng också och lekte lite och så hoppade vi lite i sängen, fast det var alldeles för mycket saker där.

Semlan testar nya mattan (Hon är en riktig fegis som inte vågar hjälpa till att städa).

Sen tog matte och hängde upp leksaker i taket: Heltokigt, där kan man ju inte nå dem!

Varför hänger man leksaker i taket?!?

Till slut tröttnade jag på att hålla koll på hennes tokigheter och la mig på mitt förstörda gömställe :( Fick fräsa till på henne en gång också, så att hon skulle fatta att jag inte tänkte hjälpa till mera.

Matte säger att hon städar för att hon har bjudit in vänner på adventsmys, hoppas de inte blir för många. Det är ju jobbigare än jobbigt då...

Det var allt från mig

/Nalla

P.S. Matte bad mig att lägga in en bild på hennes nya, fina mangahyllor.

Ny bokhylla. Jag tycker inte den verkar så bra, kan nog inte använda dem för att hoppa upp på...

Monsterkatten

Nalla tycker som sagt att brottning med Semlan är jättekul och Semlan tycker att det är sådär. Men när det gäller brottning i fåtöljen, då är det Semlan som är bäst (men alltid Nalla som inleder).

Monsterkatten Semlan till attack!

Sen kan man ju ha rätt mysigt tillsammans i fåtöljen, även om Nalla bara kan hålla sig i skinnet korta stunder.

Att klappa en katt

Nu är det längesen jag uppdaterade bloggen, men här kommer det en ny kattrapport som avslutas med en liten film.

Katterna blir modigare och modigare och båda är ute varje dag, fast Nalla är fortfarande betydligt modigare. De delar en hel del intressen, som att ligga och sova i fåtöljen och sitta och titta ut genom fönsterna.

Det är inte bara matte som gillar att slöa i fåtöljen och titta på tv.

Båda två är rätt busiga, Nalla brukar vara heltosig och springa runt och småkurra och jagar vippan eller sina älskade bollar. Semlan är mer för snören och hittade en jätterolig leksak i en glitterboll med snöre som de fått loss från kattgymmet. Båda två tycker att det är jättekul att jaga laserpricken, Nalla hoppar högt efter den när jag lyser med laserpekaren på garderoben. Nalla tycker dessutom att brottas med Semlan är jättekul, något som Semlan oftast inte håller med om...

Även Semlan gillar fåtöljen, men Nalla vill hellre busa och väntar på rätt tillfälle att anfalla.

"Låt mig vara!" Semlan tycker oftast att Nalla är jobbig som alltid vill brottas.

Som sagt, smyga, jaga och brotta ner Semlan är kul, men när det är Semlan som tar initiativet då är det helt plötsligt inte alls lika kul ;) Som tur var så har de ett par ställen där de verkar vara överrens om att det inte är lönt att anfalla den andra: Fönsterna, under sängen, vid maten, vid kattlådan och på pianot.

Den stora kattnyheten är dock att jag fått klappa Nalla! Idag tog jag och filmade när jag klappade henne. Godiset som är så gott att man kan tänka sig att bli klappad är kokt skinka. I slutet av filmen visar jag det som min kompis Karin kallar för "kattfälla" och det var så jag började att klappa Nalla, eftersom då fick hon välja själv om jag fick röra henne eller ej. Här kommer filmen, håll till godo!

Hemskaste helgen hitills...

..tyckte nog katterna om helgen som gick. Själv tyckte jag att den var väldigt trevlig. Det började med berättarkväll i fredags, precis som vanligt. Jag berättade vidare om Dum-hörningen som blivit Tok-hörning (Meredith Ann Pierces "Dark moon" som handlar om enhörningar). Efter berättarkvällen blev det spontan filmkväll hemma hos mig med Olle och Karin och vi tittade på Äppelkriget som är en rätt mysig film, men troligtvis bättre om man inte sover igenom sig vissa bitar... Men trevligt var det i alla fall, fast inte enligt katterna: Två extra människor på besök i deras hem, jätteläskigt! Nalla vågade sig dock ut lite, särskilt när jag spolade bandet (Äppelkriget fanns på VHS) det var första gången hon hörde det ljudet som tydligen både var väldigt spännande och lite läskigt..

För min del var det enda tråkig att jag somnade rätt sent, runt två och fick sex timmars sömn och dagen innan dess hade jag sovit runt fyra timmar (och allt detta var inte oavbruten sömn, eftersom jag har katter som sätter igång och busar nån gång mellan 4-6). Har sovit rätt lite rätt länge nu (inte katternas fel, utan det är bara för att jag är så dum och inte lägger mig i tid...)

Lördagen så var det dags för kendoträning på förmiddagen. Hade det inte varit så att det var Nils, en gammal klubbkamrat som nu tränar hos FSKA, som skulle hålla passet hade jag stannat hemma i sängen, så trött var jag. Men nu släpade jag mig iväg till träningen och det var ett bra pass och så länge jag hade men (hjälmen) på mig kunde jag fokusera rätt bra. Det var dock jobbigt och jag kunde inte ge hundra procent. Efter passet var jag ännu tröttare än innan.

Sedan kom dålig sak nummer två enligt katterna: När jag gick hemma och försökte ta mig i kragen och fixa mat ringde plötsligt telefonen. Det var mamma och när jag pratade med henne så ringde det plötsligt på min dörr: Föräldrar på överraskningbesök! (och enligt katterna två läskiga extra-människor). De hade med sig massor av mat till mig, godis till katterna och en ny (begagnad) klösmöbel. Det var ett trevligt besök, även om jag var väldigt trött. Dock var jag inte den enda som var det, pappa la sig och snarkade lite på sängen och Nalla var tvungen att spana in honom lite, även om hon inte riktigt lämnade sitt gömställe. Klösmöbeln de hade med sig hade de fått från ett par vänner och den hade jättetrasigt rep, så det fick vi byta.

Pappa hjälper till att fixa iordning den nya klösmöbeln.

Till slut, efter lite fika, så skulle de vidare till anledningen till att de gjorde överraskningsbesöket just den här helgen: Josefin och Albin var i stan (Kristoffer också, men han skulle på sittning) hos Lisbeth och Claes. Vad jag fick höra tyckte Albin att överraskningsbesöket var roligt.

Själv skulle jag iväg på kendo-filmkväll där vi tittade igenom alla de matcher som filmades på SKO helgen innan. Lite pinsamt att se sin egen kendo, men jag har sett mig köra sämre, så det var inte så farligt och fick se mina klubbkamrater göra en del riktigt snygga saker och det är kul. (Till exempel Matildas 30-sekundersmatch mot James) Efter en massa kendo blev det nån Australiensk komiker som enligt mig faktiskt inte var så jätterolig, bara lite då och då. Även om komikern inte var så rolig som killarna verkade tycka så hade jag riktigt trevligt. Tyvärr kände jag mig tvungen att gå hem tidigare än de flesta, eftersom jag fortfarande var jättetrött.

Söndagen började med en snabbstädning då min syster, Albin och Kristoffer skulle komma på fika. Det blev faktiskt rätt fint, med tanke på kaoset som härskade i min lägenhet. Det var dock "bara" min syster som dök upp till fikat, då Albin var trött och behövde sova efter det roliga besöket på lördagen. Fikat var väldigt trevligt och det var kul att få träffa Josefin, har inte blivit så mycket nu när hon är mamma (och jag har varit väldigt upptagen den här hösten också)

På söndageftermiddagen satt Karin och jag och pluggade hemma hos mig. Sedan så gjorde vi en currysoppa och tittade på två avsnitt av Doctor Who. Det var väldigt trevligt det med.

Alla de här besöken tyckte så klart katterna var rätt jobbbiga och därför var det troligen deras hemskaste helg hos mig hittills, men det är bra för deras socialisering är jag övertygad om så de får helt enkelt finna sig i att jag får besök ;)

Nalla tycker att den nya klösmöbeln är bra att ligga på, även om den inte är så bra att klösa på, för klösandet så är den andra klöspelaren bäst enligt båda katterna.

Två katter

Äntligen har jag lyckats ta ett okej kort med båda katterna, så nu har jag bevis för att det faktiskt finns två katter i min lägenhet ;)

Pianot är uppenbarligen en av de bästa platserna i lägenheten enligt båda katterna.

Kackerlackor och abborrar

Idag var en lång dag i skolan, 9-22. Större delen av tiden gick åt till att plocka vattengråsuggor, som vanligt. Första halvan av dagen, fram till klockan ett, var dock annorlunda och väldigt rolig: Det var nämligen populärvetenskaplig dag på universitet, en dag då en massa gymnasieelever kommer och lyssnar på föreläsningar och emellan föreläsningarna kan de gå runt och titta på saker som de olika avdelningarna visade. Jag var med för att visa upp några av mina abborrar vid biologi avdelningens bord och där samsades vi om uppmärksamheten med kycklingar, en datormodell av ett ekosystem, småkryp som man kunde titta på i stereolupp, en majsorm och kackerlackor.

Mina små abborrar var riktiga fegisar, men mot slutet vågade de jaga lite, de fick dock inte så mycket publik. De stora dragplåstrerna vid vårat bord var kycklingarna och kackerlackorna. Kackerlackor kanske inte låter så intressant, men det var de för man fick lov att hålla i dem. Många tyckte det var läskigt, men många var modiga och vågade hålla i dem ändå. Lite kul är att det var fler killar som fegade än tjejer ;) Jag var visserligen där för att visa mina fiskar, men jag hjälpte till med kackerlackorna också. De är så grymt coola och inte så läskiga som man kan tro, jag skulle kunna tänka mig ha ett terrarium med sådana nån gång i framtiden. Tyvärr har jag inga bilder från idag =(

Kackerlackorna i fråga var för övrigt döskallekackerlackor, en art som kommer från Syd Amerika.

Bild på döskallekackerlackor tagen från commons.wikimedia.org

Jag känner igen mig...

...jag har åkt vilse här förut. Den tanken dök upp ett par gånger i helgen, då jag körde bil i Stockholm. Och varför körde jag bil där, trots att jag lovat mig själv att aldrig göra det igen? Jo det var dags för Stockholm Kendo Open. Även iaidon hade tävling denna helgen, så vi åkte upp tillsammans i tre bilar. Iaidon var fem personer och vi från kendon sex (sju på vägen tillbaka) och tre med körkort från varje stil. Eftersom tävlingarna låg i två helt olika delar av Stockholm så fick vi från kendon ta två bilar och iaidon en, och en av kendo-bilarna blev min uppgift att köra. Jag avskyr att köra bil i Stockholm!


Trots det blev helgen rätt trevlig och rätt flummig, när Anders hade fått i sig lite socker... Rent tävlingsmässigt gick det lika kasst som vanligt, jag tror inte att jag fick ett enda poäng på mina fyra matcher. Men matcherna kändes rätt bra och jag känner mig mer motiverad till att träna nu: Någon gång ska jag bli tillräckligt bra för att ta mig ur poolen och åtminstone en bit in på trädet. Det gick inte heller så jättebra resultatmässigt för resterande LBKare, James var den som tog sig längst: till åttondelsfinalen i B-klassen. Däremot så gick det riktigt bra för iaidon på Stockholm Iaido Open: Två individuella silver och ett lagguld!

I år hoppade vi över det officiella sayonara-partyt eftersom det varit en besvikelse de senaste två åren. Istället så åt alla från klubben på ett wokställe, som kanske inte var det bästa, men maten var ok och man blev mätt. Sen var det dags att gå och lägga sig i den kalla sovsalen, söndagen skulle bjuda på nya utmaningar: Gradering.

Började dagen med att bli stoppad av polisen på väg till hallen, för första gången någonsin. Det var ingenting konstigt med det, för det var en körkorts- och nykterhetskontroll, men lite typiskt att jag skulle råka ut för det just då. Sedan lyckades jag köra fel lite också, men till slut så kom vi äntligen fram till hallen. Efter uppvärmning så var det äntligen dags för graderingen; Jag skulle försöka på 2:a dan för andra gången. Gradering består av väldigt mycket väntan och ca 5-10 min kendo. Man börjar med en rustningsdel och jag tyckte det kändes rätt bra, men tydligen räckte det inte;  Jag gick inte vidare till kata-delen och därmed blev jag inte godkänd =(

Så här såg det ut när jag försökte gradera och inte klarade det. Nåja, nästa gång ska det gå, tredje gången gillt, som det heter.

Men det fanns saker att glädja sig åt under söndagen också: Anders lyckades ta 3:e dan!

Sedan var det lagtävling, det var dock bara James som var med och han hamnade i ett Umeå-lag. Anledningen till att LBK inte hade något lag var för att antalet lag fylldes på innan sista anmälningsdagen och ingen annan hann anmäla sig. Hoppas de sätter begränsning på antal lag per klubb nästa år. Dock gick det inte så bra för James lag, de förlorade sin första match, och eftersom det var utslag direkt så fick de inte köra mer.

Sen var det bara för oss kendo-människor att vänta på att iaido-människorna skulle bli färdiga (de hade träning under söndagen). Eller ja, den kendo-bil som jag skulle köra fick vänta på dem, första bilen åkte tidigare för att hinna hem till nybörjaarträningen.

Allt som allt var det en helt ok helg och jag lyckades köpa lite saker: En shinai och shinai-olja från kendoshop finland som var där och fint te från Kagura trading. De har riktigt fina saker, särskilt tenugi, någon gång ska jag köpa en därifrån.

Slut på detta inlägg (och kan ni tänka er, det handlade inte om katterna ;)

Snöret

Katterna har fått en ny rolig leksak:Snöret. Det är faktiskt så roligt att Semlan vågade sig ut under sängen och Nalla vågade sig ut för att leka när Olle var här. Snöret är ett gammalt snöre från en huvtröja, och verkar vara bästa leksaken någonsin, i alla fall var den det i början.

"Nalla verkar ha jätteroligt, men vågar man sig verkligen ut?" undrar Semlan.

"Jag vill också ha det där snöret..."

"Nä, det där verkade så roligt så jag var ju bara tvungen att komma ut från mitt braiga gömställe, trots att det är jätteläskigt"

Sedan dess har Semlan varit ute i lägenheten varje dag, med mig närvarande och har lekt med mig och snöret. Ett par gånger har hon även vågat sig upp på pallen när jag suttit i fåtöljen. Men allting är fortfarande läskigt och Nalla är oftast jobbig mot henne då Nalla helst vill leka, men Semlan känner sig oftast inte helt bekväm med det. Nalla tycker också att Snöret är kul:

"Hah! Fångad!" Nalla leker gärna runt klöspelaren. Den är rätt kul att klättra på, även om den är liten.

Men Nallas stora passion är bollar och allt som är runt är bollar och har potential att vara lika roliga. En dag när stödmatte satt och tittade på tv och åt kvällsmat hittade Nalla en ny boll, tyckte hon:

"Den är rund, så det måste ju vara en boll," tyckte Nalla när hon hittade en satsumas liggandes på hennes pall.

Så, det var all kattuppdatering för denna gången :)

Sömntuta

Nalla har börjat att busa rejält under natten: Hon springer runt jättesnabbt, gärna jagandes bollar, och försöker få med Semlan på det roliga. Det sistnämnda brukar inte gå så bra, i alla fall inte när jag ser dem. Så Nalla springer istället runt och småkvittrar/-kuttrar, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva ljudet.

Men håller man på och leka sådär på natten så blir man ju väldigt trött morgonen efter. Nalla har skaffat sig en rad ställen att ligga och vila på:

Gäsp så trött man blir av att leka

Pallen tillhör Nallas favoritställen och blir stödmatte för jobbig eller läskig kan man alltid ligga under den.

Sängen är Nalla inte helt bekväm med att hoppa upp i ännu, men när hon väl lägger sig där tycker hon att den är jätteskön att ligga i.

Förutom dessa ställen har hon även sin bas i fönstret att ligga i, under skohyllan ute i hallen (eller på väskan som råkade ligga där), på kattbädden vid pianot, i fotöljen och ibland smyger hon in under sängen och lägger sig en liten stund hos Semlan. Man kan nog sammanfatta det som att hon känner sig bekväm i lägenheten och med mitt sällskap, även om jag fortfarande är rätt läskig. Det är riktigt svårt att hålla sig från att krama om henne när hon ligger sådär, men jag klarar det, misstänker nämligen att en kram inte skulle vara uppskattat ;)

"Jag tänker inte leka medan hon tittar på" säger Semlan. 

Semlan kan däremot tänka sig smyga ut från under sängen och hämta skinkbitar som jag kastat till henne med mig sittande i fotöljen. Hon tog till och med en som jag råkade kasta ovanpå sängen (kasta skinkbitar är inte så lätt...)

Det går framåt

Här kommer den utlovade kattuppdateringen!

Hemliga Semlan är inte riktigt lika hemlig längre, jag har faktiskt lyckas se henne massor av gånger, men mest när jag har vaknat på natten. Så snart hon upptäcker att jag ser henne så skyndar hon sig tillbaka till sitt gömställe under sängen. Fast hon har faktiskt vågat sig ut några gånger när hon vetat att jag var vaken: Ett par gånger för att kolla om jag sov, en gång när jag satt vid datorn och jag hade lagt en godisbit lite utanför sängen, den var hon ju bara tvungen att ha. Sedan var hon ute och gick en sväng en gång också, trots att hon såg att jag var vaken. Som tur var hade jag kameran till hands och fick några bilder, varav bara en blev bra:

Semlan avväger om det är värt att smyga sig tillbaka under sängen när jag tittar på och dessutom håller i något konstig.

Det är dock svårt att avgöra hur långa ben hon har, då hon "hukar" sig fram. Men när jag inte ser henne vågar hon till och med sitta i fönstret. Dock är det lite synd om henne ibland när Nalla är på lekhumör och tycker att det är en bra idé att anfalla. Semlan brukar dock ignorera henne och hålla stenkoll på mig, men någon dag kommer nog Nalla få med henne på lek trots att jag tittar på. En sak är jag i alla fall säker på: Hon har varit ute betydligt mer nu den senaste veckan än tidigare.

Nalla däremot håller sig framme väldigt ofta, hon har fortfarande sin bas i mitt stora fönster, men sitter väldigt ofta och tittar ut genom fönstret vid mitt köksbord. Hon är en väldigt lekfull dam och har nyligen hittat en ny rolig leksak: Hårsnoddar.

Hårsnoddar är så roliga att man blir alldeles suddig.

  

Hon tycker fortfarande att jag är rätt läskig, men har inga problem att gå och utforska min lilla lägenhet. Sängen kan vara väldigt spännande och än mer vad som finns ovan på skåpet och vad sjutton mina tavlor är för nåt konstigt.

Vad kan det finnas här uppe? Nalla tycker inte om att hon inte kan komma upp på garderoben.

Hon undersöker också mitt väldigt stökiga nattusbord och hittar ibland intressanta saker där.

"Ha! Min!" Nalla snor en hårsnodd; den är hennes och bör ligga på golvet, tycker hon.

På nåt sätt tror jag att Nalla uppskattar mitt sällskap, i alla fall på avstånd. Hon har bland annat valt ut min pall till fotöljen (synlig i förgrunden i förra bilden) som sin sovplats under natten och sträcker verkligen ut sig där. Fast hon har inte sovit där varje natt, en morgon så hade hon rivit ner en tröja från min klädstol (aka klädberget) och låg på den. Hon reste sig när jag gick upp, men la sig där igen när jag satt vid datorn, så tydligen var det en skön tröja.

"Den här tröjan var bra, nu är den också min."

Sedan har hon också legat på den mjuka bädden medan jag satt vid datorn och hon var väldigt avslappnad, krullade till och med ihop sig lite.

Mjuk och skön bädd är jättebra för trötta katter.

Nalla och jag brukar leka rätt mycket på morgonen. Fjädervippan är jättekul att jaga (och jättekul att se på Nalla när hon jagar den). Vi brukar hålla till runt pallen. En sak som är minde kul för Nalla är att hon har så långa klor att hon fastnar ganska ofta :( Det är inte kul för dels så förstör det ju sakta men säkert mina saker, men framför allt för att det inte är kul för henne och till och med farligt: Hon har vält en stol minst en gång genom att fastna i en tröja som hängde över den, som tur var hamnade den inte på henne. Numer hänger jag bara kläder på stolen som har ryggen mot väggen = riktigt svår att kunna välta på det sättet. Men jag tycker fortfarande väldigt synd om henne när hon fastnar i saker. Så imorgon ska jag iväg och köpa en klöspelare och hoppas att hon kan kloa ner sina klor på den.

 

Veckan som gick

Här kommer en uppdatering om vad som hänt under den gångna veckan, dock ingenting om katterna, de kommer få en eget inlägg.

Förra fredagen så tog jag ett stort kliv mot att få igång mina försök i mitt mastersarbete: En av mina försöksuppställningar blev redo, åtminstone så pass att vattnet rann runt i det, nu saknas substrat i den och sen är jag redo att köra igång den.

Min försöksuppställning med sex stycken stora akvarier (aka plastlådor från IKEA) som står uppställda i skolans växthus.

Sen försökte jag dra igång mitt andra försök i måndags, ett beteende försök där jag ska filma gråsuggorna under en viss tid utan predator närvarande och med predator närvarande. För detta experiment har jag gjort två lådor som jag delat upp i tre delar (två delar för gråsuggor och en del för predatorn). Jag stoppade i en gråsugga i varje gråsuggedel och väntade en stund för att de skulle anpassa sig. Nästa gång jag tittade så fanns det en mörk gråsugga där det skulle finnas en ljus, ingen gråsugga där det skulle finnas och gråsuggor i predatordelen (predatorn var dock inte tillsatt ännu). Det som hade hänt var att silikonlimmet som höll fast mellan väggarna inte var tillräckligt bra, så det var bara att tömma ut vattnet, ställa lådorna på tork och förstäka silikonfogarna nästa dag. Nya försök att göra detta försök ska göras idag.

Nåja, åter till förra fredagen:

Efter skolan var det dags för berättarkvällsspecial: Berättarfika hos Karin. Vi var ett litet gäng och det blev en del sagor. Själv berättade jag fortsättningen på "Dumma enhörning" (aka "Dark Moon", fortsättningen på Meridith Ann Peirces "Eldbäraren" som jag berättade förra terminen). Kan tillägga att det var mycket gott fika =)

"Nej, det är en krokodil." Karin har utmanat Tim att räkna hur många drakar hon har i lägenheten medan vi väntar på att alla ska dyka upp, men det är svårt att se skillnad mellan olika reptiler ibland, i alla fall om man inte är biolog ;)

 "Ja, det ser jag faktiskt" svarar Tim när Karin påpekar att en av hennes tavlor faktiskt föreställer dinosaurier och inte drakar. Tim (och till viss del jag) hjälpte till att diska efter fikat.

Helgen sen ägnades åt andra delen av gruppinstruktörskursen, så nu är jag färdigutbildad! Men ack vad fånig jag kände mig under övningar på den praktiska delen som involverade sparkar och slag ;)

Kursen slutade tidigt på söndagen och på eftermiddagen så var Karin och jag iväg och plockade svamp: "Kantsvamp" (taggsvamp), lite röksvamp och trattkantareller blev det. Rensandet tog en evig tid: Fyra Doctor Who-avsnitt hann vi med att se och den mesta svampen var faktiskt Karins, men jag fick ju se på Doctor Who ;)

I svampskogen. Karin var mer intresserad av svampen än jag, så jag passade på att träna på att fota lite medan hon plockade trattkantareller.

Början av veckan var rätt vanlig, förutom gråsuggornas rymningsförsök. Sedan igår var jag ute vid Tåkern tillsammans med Olle för att samla in fler gråsuggor, lite fisk, och framför allt kransalger, vasskruffs och vatten. Det första vi gjorde var att ro ut till norra delen av Tåkern (från södra sidan), vilket är lite mer än 2,5 km, men med tanke på hur pass mycket sicksack vi åkte så lär det varit mycket längre (ingen av oss är vana roddare). Anledningen till att vi fick ta oss så långt var att i södra delen finns inga kransalger och därför inga abborrar, så därför var vi tvungna att lägga ut nätet i norra delen. Nätet markerades med en fin, orangeröd boj som syntes jättetydligt när vi åkte därifrån.

Därefter skaffade vi kransalger, rodde tillbaka och skaffade vatten och lite vasskruffs. Sedan var det dags att ta upp nätet. "Row row row your boat..." 2,5 km är långt att ro, särskilt då det hade börjat blåsa lite och vågorna kom från sidan, så vi fick sicksacka oss fram med mening. Vi kom närmare och såg ingen boj. Kom ännu närmare: fortfarande ingen boj. Kom till platsen där vi trodde att vi lagt nätet: Var fasen är nätet?! Spejade och spanade, men vi kunde inte se nåt nät och solen började sjunka ner mot Omberg. Småpanik började sprida sig i mig: Var var det nånstans?! Jag kanske borde klargöra varför det kändes så hemskt att tappa bort ett nät som låg ute: Det är inte för att jag hade tappat bort skolans egendom, det är för att ett nät som ligger ute fortsätter fiska och i värsta fall blir ett "spöknät" som fiskar i all evighet. Till slut fick vi ge upp och jag mådde riktigt dåligt för det, men man vill inte vara ute på sjön i mörkret. Vi hade rott en stund då Olle plötsligt fick syn på bojen! Vi hade åkte förbi den och troligen hade vågorna dolt den. En sten släppte från mitt hjärta och vi plockade upp nätet. Hur många fiskar hade vi fått? Tre stycken ynkliga abborrar, varav en inte klarade sig, men de andra två fick följa med till skolan (där de ska äta gråsuggor i mitt experiment).

Vägen tillbaka var lång, men det blåste inte lika mycket och när vi kom in i viken så var det alldeles stilla. Solnedgången var också väldigt vacker. Sen packa bilen, åka tillbaka till skolan, packa ur allt och lufta saker som skulle luftas. Klockan var halvtio på kvällen när vi väl var klara, men det var nödvändigt att få gjort. Är tacksam för att Olle hängde med. För övrigt rodde vi totalt lite mer än en mil, Olle rodde en fjärdedel, tills han fick en elak blåsa i handen =/ och jag rodde resten, så är rätt trött i kroppen idag. Det enda jag är lite bitter över är att jag missade kendoträningen...

De sista nyheterna jag har är att jag just köpt en bärbar dator (den här fast till studentpris: 4295 kr) och förhoppningsvis kommer den på måndag =)

Kattuppdatering kommer inom de närmaste dagarna =)