Att skaffa en ny familjemedlem

Sedan Nalla gick bort har Semlan visat mer och mer behov av sällskap. Och det är visserligen trevligt att sova med en katt bredvid sig och att ha en allmänt gosig katt. Det är mindre kul att känna att man inte kan tillfredsställa hennes sällskapsbehov, särskilt när jag jobbar och är borta 8-18. Så strax innan jul bestämde jag mig för att det var dags att skaffa en kompis åt Semlan.

Det var självklart att jag skulle skaffa en katt från ett katthem som var medlem i SVEKATT och mitt val föll på Stockholms katthem. De är väldigt seriösa, men det innebär också att det var en procedur att adoptera en katt därifrån, då de kräver att man besöker katten flera gånger. Detta tycker jag är bra, för då får man möjlighet att lära känna katten innan man bestämmer sig helt.

Mitt första besök på katthemmet var den 18 december och det ligger långt bort från där jag bor: en timme och två byten tog det enkel väg. Det är ett stort och välskött katthem, men det fanns inte så många obokade katter som passade det jag sökte efter. En av katterna jag hade tittat lite extra på deras hemsida innan besöket var Arvina: en vacker, kolvart, kastrerad huskattshona på 7 månader. Hon räknas av katthemmet som skyggis, men jag märkte snabbt när jag spenderade lite tid i den buren hon satt i att hon inte var på långa vägar så skygg som Nalla och Semlan var när jag fick dem. Så besöket slutade med att jag bokade henne. Då hon räknades som skyggis så krävdes ytterligare fyra besök (där de sista tre besöken blev i en klump, eftersom jag hade missat att första besöket inte räknades som ett riktigt besök).

Första besöket, då jag bestämde mig för att boka henne.

Andra besöket hos busfröken.

Tredje besöket. Hon var lite svårflörtad eftersom hennes bur/rum höll på att städas, men lite bus blev det.

Också från tredje besöket.

Fjärde gången jag träffade henne på katthemmet.

När jag gjorde det femte (fjärde riktiga besöket) var det en nyvaken och trött katt jag hittade. Många gäspningar blev det.

*GÄSPA*

Arvina var inte ensam på sitt rum (ingen kattunge/ungkatt ska behöva vara ensam). Till sällskap hade hon lilla Fairline (och första gången jag var på besök var de tre, men den tredje katten fick åka till sitt nya hem strax efter).

Vid mitt sista besök vågade sig Fairline (efter lite lockande och retande med leksak) ner på golvet. Vid de övriga besöken låg hon högst upp i katträdet.

Söta Fairline. I skrivande stund verkar hon fortfarande vara kvar på katthemmet, men hon har blivit bokad, så jag håller tummarna för att hon också får åka hem snart.

Arvina är trött efter lek, men man kan ju inte låta bli att hålla koll på leksaken ändå.

Så den 2 januari kom katthemmet hem med henne till mig. Men hur det gick får bli ett eget blogginlägg.

Arvina fick ett nytt namn efter ett tag eftersom matte tyckte att hennes namn lät förskräckligt på småländska och matte inte ville ha ett namn som hon uttalade fult. Eftersom Arvina är duktig på att göra sig osynlig i skuggor så fick hon namnet "Skugga" (även om matten försökte komma på något nördigare).

Hej då, 2015

Då var 2015 över och det kändes som ytterligare ett dåligt år, men det har ändå hänt en del positiva saker, så för att ändå kunna se ljust på året tänkte jag räkna upp både de negativa sakerna och de positiva.

Det negativa med 2015

• Det som färgar året mest är att min älskade Nalla fick somna in i september. Hon (som tillsammans med Semlan) var min första egna katt och som lärde mig massor om skygga katter och den belöningen man får när de äntligen börjar lita på en. 
• Osäkerhet/otrygghet: 
• Första halvåret var jag arbetslös och när jag skulle få jobb och var (som det är) väldigt osäkert. 
• När jag väl fick jobb så var det i Stockholm och en visstidsanställning på 6 månader. (O)visstidsanställningar är i sig en osäkerhet som ger en känsla som gnager och en oro som gör att åtminstone jag inte orkar engagera mig så mycket i min egen fritid för jag riskerar ju ändå att få riva upp och starta om på ett nytt ställe om ett halvår. 
• Men största osäkerheten har varit boendet. Det är inte lätt att hitta nånstans att bo i Stockholm och det som finns att hitta är under kort tid (några månader). Att inte ha någon plats som känns som hemma utan bara en förvaring är inte roligt och längtan efter ett eget, mer långvarigt hem är stor.
• Fortsatta magproblem. Trots att jag äter glutenfritt för att behandla min celiaki krånglar min mage* fortfarande. Det har blivit lite bättre, men min mage styr fortfarande stora delar av mitt liv och det är jättetröttsamt. Det är som någon sa: "Man inser inte att man har en mage förrän den krånglar." *Ska man vara korrekt rent medicinskt/biologiskt är det väl egentligen tarmproblem.

Det positiva 2015

• Jag fick ett jobb och kunde avbryta ett årslångt arbetssökande/arbetslöshet. Dessutom har jag fått förlängning så nu har jag jobb till juni 2016.
• I och med att jag flyttade till Stockholm har jag kunnat umgås mer med min syster och hennes familj som bor i Tullinge. 
• Jag har haft tur med mitt boende i Stockholm och båda de lägenheter jag har hyrt har legat bra till och haft en bra hyra.
• Jag har gått på pysseljuntor här i Stockholm och träffat nya människor.
• Jag har börjat spela rollspel med en grupp här uppe i Stockholm (vi hade vårt första spelmöte strax innan nyår och vi ska fortsätta nu i år)

Det finns givetvis mer positiva saker, men detta var de största enstaka glädjeämnena under 2015. Sen är jag glad och tacksam över att ha familj som ställer upp och stöttar och att jag har bra vänner, även om vi inte bor i samma stad.

Sammanfattningsvis

Hej då, 2015, jag kommer inte att sakna dig utan välkomnar 2016 med öppna armar och hoppas på ett år som över lag kommer kännas positivt. För att dra till med en kliché: Nytt år och nya möjligheter.

//Johanna

(Disclaimer: Jag vet att åtminstone punkt två på de negativa sakerna kan te sig som problem som är ganska små, men för mig som haft ett väldigt tryggt liv hittills är det en stor grej.)