lördag 24 mars 2012

Vad man kan uppnå med mutor

Hur man ska få en skygg katt som tycker det är jätteläskigt att bli klappad att istället tycka om det är en stor utmaning när man ska socialisera dem (tycker jag). Det är klart att alla katter inte tycker om att kela, det finns ju även tama katter som tycker att kelande är överskattat. Men med Nalla och Semlan stod det klart ganska tidigt att de så småningom skulle bli keliga, framför allt Semlan även om vi inte riktigt är där ännu.

Ni kanske kom ihåg att jag klapptränade Semlan med klicker tidigare? Den träningen har jag gett upp, då jag kände att vi inte riktigt kom framåt efter ett tag. Efter det låg klappträningen nere ett tag och jag fokuserade mest på Nalla, vilket var ett arrangemang vi alla tre var nöjda med. För ett par veckor sen började jag jobba lite med Semlan igen. Metoden jag använde den här gången var följande: När det var matdags fick de som vanligt jobba lite för den första maten, i Semlans fall skulle hon ha kontakt med mig. Antingen kunde hon nosa på mig eller så tog jag iniatitivet och nuddade vid henne ("Jätteläskigt!" sa Semlan de första gångerna). Efter varje kontakt fick hon en torrfoderpylla av mig för att associera kontakten med något positivt. Vill ni veta hur det har gått? Titta på filmen så får ni se.


För Semlan har jag två varianter på belöning: Antingen ta maten från handen eller så kastar jag iväg den så hon får jaga. Vanligtvis använder jag ivägkastningen mer (smårunda Semlan behöver röra lite på sig ;), men för filmens skull blev det mest från handen.

tisdag 13 mars 2012

En ny möbel

Det hände något i lägenheten i helgen efter ett besök från Nässjö:

Det var två stora, tunga och mystiska paket i hallen.

 Och bokhyllan...

 ...tömdes och flyttades för att göra plats för lådornas innehåll.

 I lådorna fanns något blått och fluffigt.

 Ja, ganska många delar av "något blått och fluffigt".

Nalla var självklart tvungen att ge sig ut på inspektion.

En mycket koncentrerad matte... 

...lyckades till slut få ihop några delar.

Och saken växte...

...och växte...

...och växte...

...tills det var ett katträd som nådde ända upp till taket.

Inspektör Nalla fortsatte med sitt inspekterande.

"Kan det vara ett fuskbygge?"
 
"Jag vet inte om jag skulle våga vara här om det inte varit för att någon tappat mat här"

Semlan var inte alls imponerad.

Men hittades liggande i den lägre korgen två dagar senare.

Katterna är fortfarande ganska skeptiska till trädet, men jag hoppas att det släpper, för det är ett fint träd och jag tycker att det ser roligt ut... 

fredag 9 mars 2012

Att flytta med skygga katter

En del av detta inlägg blir en upprepning av det förra, men här kommer jag fokusera på hur katterna hanterade flytten.

Att flytta med två katter som inte är helt tama är inte det roligaste jag gjort, kan jag avslöja. Det var ett stressmoment både för mig och för dem. Det jobbigaste var att få in dem i burarna och den första stunden då de försökte ta sig ut ur dem. Att sedan känna att de behövde sitta i burarna så länge var också jobbigt, även om vi försökte minska deras stress genom att ha dem inne på toan när de satt i burarna för att de skulle slippa det mesta springet och kunna stå lite mörk.

I var sin sån här transportbur (fast med filt i och över) satt katterna under flytten. Notera att dörren är fastsatt med en extra stropp och att det är ett spännband runt buren för ännu större säkerhet.

Det jag var mest orolig för med katterna var när vi bestämde oss för att mellanlanda i Nässjö. Men eftersom badrummet de fick sitta i var så litet och knappt hade några gömställen var det lätt att få in dem i burarna morgonen efter.

För katternas del hände inte så mycket medan vi flyttade in: Vi ställde deras burar på toan som sagt och där fick de sitta tills mina föräldrar hade åkt hem.

Jag var helt övertygad om att båda skulle gömma sig under sängen i flera veckor efter flytten: Gissa om jag blev förvånad när båda katterna var ute och undersökte lägenheten redan första dagen. Visst var de lite oroliga och hade kortare ben än vanligt, men det var ändå mer än jag hade vågat hoppats på.

Morgonen där på hade Nalla förlåtit mig för allt dumt jag hade gjort mot dem. Inte bara det, hon kom även och bad om att bli klappad (särskilt när jag satt i telefon: Fy mig för att jag uppmärksammade nån annan än henne :P)

Nu har det gått en och en halv vecka och de verkar trivas jättebra och särskilt nöjd verkar Nalla vara med att det finns mer utrymme att röra sig på. De är fortfarande lite oroliga och jag tror det beror på att lägenheten är väldigt lyhörd så att man hör grannarna och andra människor är ju ganska läskiga.

Semlan har sin givna plats under sängen. Hon har även mutat in ovansidan av sängen under dagarna.

"Måste du störa mig med den där blixten?" Nalla är ganska ombytlig i var hon tycker är en bra plats, men just idag var det tydligen kattbädden som gällde.

Nalla och jag har också haft våra duster om vilka regler som gäller i den nya lägenheten: Jag såg en dag att hon hade hoppat upp på diskbänken/spisen och då passade jag på att bli riktigt förbannad och otäck. Usch vad elak och eländig jag kände mig i flera timmar efter det. Nalla hade ju blivit livrädd och låg under sängen jättelänge. Men ibland måste man visa rejält om något är fel och att de inte får gå på diskbänken är lika mycket för deras skull som för min - det kan ju vara farligt med knivar och varma plattor där. Diskbänken är för övrigt den enda platsen de inte får vara på, så jag har inget dåligt samvete över att ha satt upp den regeln. I vilket fall som helst så förlät Nalla mig samma dag som jag hade skällt ut henne och jag hoppas att hon undviker diskbänken framöver.

Jag tror att både de och jag kommer trivas jättebra i vårt nya hem.

måndag 5 mars 2012

Flytten

Nu är det en vecka sedan jag och katterna flyttade från Linköping. Själva flytten var inte rolig: Enormt mycket saker som skulle packas in i en släpkärra och en bil som knappt räckte till. Faktiskt fick jag lämna en del saker i Linköping, bland annat mina stora palmer. Jag saknar dem lite, men de hade växt sig alldeles för stora. Just nu bor de hos en kompis i väntan på ett mer permanent hem.

En annan sak som gjorde flytten jobbig var den stress jag var tvungen att utsätta katterna för:. De fick sitta i transportburarna länge (för andra gången på mindre än en vecka, första gången var på fredagen då de fick åka till veterinären för vaccinering). Nalla var relativt lätt att få in i buren, men Semlan lyckades smita undan, men till slut vann jag tålamodstävlingen och fick in henne i buren. Burarna placerade jag inne på toan och vi höll oss borta därifrån så mycket som möjligt för att inte stressa dem än mer.

Min syster, mamma och pappa dök upp och hjälpte till med flytten och innan vi var klara hade klockan blivit jättemycket och vi bestämde oss efter mycket om och men (från min sida) att mellanlanda hemhemma i Nässjö. Jag tror vi alla var glada över det, även katterna som fick komma ut och sträcka på benen inne på den lilla toaletten.

På tisdagsmorgonen tog vi det ganska lugnt innan vi begav oss mot Tranemo. Jag fick hålla en tålamodstävling med en av katterna igen, fast den här gången Nalla (Semlan hade gjort det smidigt för mig och gömt sig i en av transportburarna). Efter vad som kändes som en lång stund vann jag genom att använda lite fula knep.

Sedan var vi på väg igen. Det blev ett kort stopp på A6 Center för att köpa en ny dammsugare och lite småsaker från IKEA. Till slut var vi äntligen framme i Tranemo och vid mitt och katternas nya hem. Det var väldigt spännande att få se lägenheten för första gången. Den är en etta med hall och kök och känns dubbelt så stor som min lägenhet i Linköping, men jag tror jag ska presentera den lite närmare i ett eget inlägg. Jag kan dock lugnt säga att jag trivs, även om den är ganska lyhörd.

Jag i min nya lägenhet.

Hur kunde så mycket saker få plats i en sån liten lägenhet?

Katterna då? Hur tog de det? De tog det bättre än vad jag trodde de skulle göra och var ute och tassade i lägenheten redan från dag ett. En mer utförlig kattrapport kommer inom kort.

 Nalla anmärker på att bokhyllan inte är som den brukar. Notera också att katthyllan ännu inte är monterad och att Nalla tyckte att det var så viktigt att inspektera ovansidan av bokhyllan att hon hoppade från klöspelaren som syns till vänster i bilden.

torsdag 1 mars 2012

Hejdå, Linköping

Det har hänt väldigt mycket de senaste veckorna: Jag har fått ett jobb, ett fem månaders vikariat som miljöhandläggare i Tranemo. Detta har inneburit en massa saker att fixa och dona med, inte allra minst skaffa ny lägenhet och flytta (mer om flytten i ett senare inlägg).

Det har tagit emot att lämna Linköping: Staden som jag spenderat de senaste sex åren i, men ibland måste man gå vidare för att komma närmare det man vill göra. Detta inlägg ägnar jag åt att vara lite nostalgisk och räkna upp saker jag kommer sakna och saker jag inte kommer sakna.

Saker i Linköping som jag kommer att sakna:

  • Mina vänner
  • Kendon och alla underbara människor i klubben
  • Ekarna och hagarna
Saker jag inte kommer sakna:
  • Min pyttelilla lägenhet
  • Ryd
  • Rydskids
  • Katterna: För de fick flytta med mig <3
Jag tror jag kommer trivas jättebra i Tranemo, alla som jag mött hittills har varit jättetrevliga och lägenheten är fin, om än väldigt gammal och sliten på sina ställen.

Men jag lovar: Jag ska försöka ta mig tillbaka till Linköping nån gång i framtiden.