Stockholm Kendo Open 2011

I helgen var jag iväg i Stockholm för att tävla och gradera. Det var mestadels en trevlig helg, men den hade även ett par mindre roliga tillfällen.

Jag börjar med det minst roliga: Jag klarade inte min 2 dan-gradering den här gången heller. Det kändes väldigt tungt, särskilt med tanke på att det var fjärde försöket. Men det känns okej nu. Det är bara att ta nya tag och försöka igen nästa gång. Tyvärr kommer det dröja minst en vecka eller två innan jag kan köra kendo igen då jag är drabbad av en förkylning med tillhörande hosta.

Nu ska jag inte prata mer om min gradering, utan fokusera det här inlägget på positiva saker om kendon i helgen.

På fredagen började vi resan ganska tidigt för att hinna till fredagsträningen. Vi var fyra tjejer i bilen, tyvärr bara två som tänkte träna eftersom vi var två som var sjuka och hostiga. Trots köer och stopp i en godisaffär på vägen upp hann vi till träningen.  Jag och Veronica satt och tittade på medan Lollo och Matilda var med på träningen. Framför allt spanade jag in personen som körde nito (två svärd) för det är inte så ofta jag har tillfälle att se det.

Nalla "hjälpte till" med packningen.

Efter träningen snurrade vi runt lite i Stockholm i sann LBK-anda innan vi hittade till sovsalen :P Där mötte vi även upp några andra LBKare, varav en skulle sova i sovsalen.

Dagen därpå var det dags för tävling! Och då blev äntligen alla LBKare som skulle tävla samlade. Totalt sju personer var vi.

Första klassen ut var juniorklassen där Erik skulle tävla. Men redan  poolen innan hans var väldigt intressant för där var en väldigt liten junior från Wäsby med. Det han saknade i storlek vägde han upp med vilja, det var verkligen kul att se.

Lill-killen var hur cool som helst!

Juniorklassen var väldigt kul, särskilt eftersom Erik lyckades ta ett silver!

Sedan var det dags för B-klassen och här deltog fyra LBKare, så det blev en del servande och en hel del filmande och hejjande. Tre lyckades ta sig ur poolen, men sen tog det stopp.

Sedan var det damtävling och äntligen dags för mig att köra. Mina två matcher här är inte så mycket att tala om. De var ganska dåliga och de jag mötte ganska bra (och inte lika förkylda som jag). Jag förlorade båda med 2-0 och kom därmed inte ur poolen.

När dam-klassen var färdig var det dags att ladda om för A-klassen. Det är den här delen som jag vill komma ihåg och fokusera på när jag tänker på årets SKO. Jag har nämligen aldrig kört så bra kendo som jag gjorde då (eller det har i alla fall inte kännts så bra som då). Jag hade viss kontroll på min motståndare och jag hade viljan och fokus min förkylning till trots. Till saken hör också att mina motståndare inte var helt lätta heller. Jag är så väldigt nöjd med de två matcherna, trots att jag inte tog mig ur poolen. Nu vet jag att jag kan köra så pass bra, nu är det "bara" att göra den till min standard (och sen bli ännu bättre). Sen att jag tog min första poäng på år och dar gör det hela mycket bättre ^^

Första matchen i poolen blev oavgjord med 0-0

I andra matchen tog jag ett poäng och han två. Dessutom drog jag på mig en varning då jag föll (blev omkullknuffad) så jag hamnade utanför banan (För er som inte vet: en varning spelar ingen roll, men två ger en poäng till motståndaren)

Dagen avslutades med ett jättetrevligt sayonara-party. Mindre trevligt var det när vi kom tillbaka till sovsalen. Jag skulle kunna skriva en massa om supande polacker här, men ni får läsa vad Matilda har skrivit om det ämnet för jag skulle inte kunna skriva det bättre.

Sen var det som sagt gradering på söndagen och jag klarade det inte =( Men Lollo och Matilda tog 1 dan och Kalle 3 dan :D

Alla glada LBKare efter priscermonin (minus Kalle  som hade smitit iväg med sin familj när han hade kört klart).

Baksidan med att ha katt

Igår var en ganks bra dag. Jag tog mig till Team-dagarna (arbetsmarknadsdagar) på skolan tillsammans med Lisa. Målet var att hitta massa roliga gratissaker, vilket lyckades. Lite oväntat var att jag hittade fyra företag som jag ska kolla om jag kan söka jobb hos. Oväntat med tanke på att Team-dagarna riktar sig till civilingenjörer och ekonomer. Sen att anledningen till att jag pratade med de flesta av dessa företag var att jag ville ha gratissaker spelar ju egentligen ingen roll ;)

Sen fick jag besök av Malin från Östgötakatterna som kom med mat och sand samt ett medel som heter FortiFlora som vi hoppas kan stabilisera Nallas mage lite. Hon har varit lite krasslig i och med foderbytet. Även om Malin och jag pratade om ganska allvarliga saker (och att ingen katt hade lust att komma fram) så var det väldigt trevligt att träffa henne.

Sedan var det dags för kendo. Det var en riktigt rolig träning och vi hade besök av en Japansk tjej som bara var i Sverige tillfälligt för att hälsa på sin syster :D (Om jag har fattat det hela rätt så har hennes syster tränat med oss ett par gånger och hon pluggar i Sverige. Jag har dock inte lyckats gå på ett pass där hon har tränat, på grund av den långdragna förkylningen). Förutom att det var jättekul med besök så hade det också hänt något med min kendo. Förra helgen var jag på juniorläger med fyra av våra juniorer och vi fick köra mycket grunder (En utförligare rapport omlägret kommer i ett senare blogginlägg). Jag trodde att det inte var grunder jag saknade inför min 2 dan-gradering, men tydligen hade jag fel. Det var i alla fall en härlig känsla när näst intill alla mina stora men satt perfekt under passet och jag var lite förvånad över det också. Sen under ji-geiko så försökte jag att ha fokus och inte ösa på som en galning och göra två-stegs-tekniker. Jag blev dock mest frustrerad över att jag inte lyckades med två-stegs-teknikerna, så de blev väl lite sådär... Det känns lite stressande att veta att två-stegs-tekniker är nödvändiga för att man ska klara 2 dan-graderingen... Efter passet blev det bastu och vi bastade länge. Så när jag tog mig hemåt var jag ganska matt, på ett bra sätt.

Sen var det det där med baksidan med att ha katt... För när jag kom hem så stank det i lägenheten: Någon av katterna hade bajsat utanför lådan. Jag vet inte riktigt hur det hade gått till, för det låg bajs på flera ställen i lägenheten, men jag är säker på att det var en olycka och inte protestbajsande. Så det var bara att ta och städa, trots att jag var så trött. Semlan hjälpte till lite genom att nosa och krafsa där det var äckligt (dvs bajs) men hon hjälpte inte till tillräckligt bra igårkväll för idag visade hon ytterligare ett ställe där hon tyckte att det borde städas. Men även om sånt här händer ibland så överväger fördelarna nackdelarna med katterna.

Peppad

Förra helgen var en bra helg. Det började med att anime-konventet Närcon var på universitetet, så jag, Karin och Olle var ute på cosplay-spaningspicknick (och råkade få sällskap av lite fler) på förmiddagen. Cosplay är när man klär ut sig till fiktiva karaktärer. Vi fick se en massa fina dräkter under de två timmarna vi satt och fikade.

Sedan på eftermiddagen bar det av mot Orust för kendo- och iaidosektionens Sektionsaktivas helg. Jag körde andra halvan av sträckan (dvs från Jönköipng). Det var en ganska spännande körupplevelse för rätt som det var bestämde sig regnet för att bara ösa ner och man fick köra väldigt sakta för att se nåt alls. Vi kom fram till slut och vi åkte inte fel en enda gång!

Under helgen ägnades det mycket tid åt olika möten som rörde sektionen (allt kan väl egentligen inte kallas möten, för mycket var ganska spontant :P). De flesta av dessa möten var väldigt intressanta och inspirerande. Jag känner mig väldigt peppad inför höstterminen både när det gäller min egen träning (målet är att äntligen ta 2 dan, fjärde gången gillt...) och för styrelsearbetet och juniorträningen. Så länge jag är kvar i stan och är arbetslös så kommer jag ju ha ganska mycket tid att lägga på klubben.

Mellan alla möten hann vi också med att leka lite och bada i havet.

Mot badplatsen! (Bilden är lånad från Matilda)

Det var en helt underbar helg och det var så härligt att byta bort fula Ryd mot vackra Orust, om så bara för ett par dagar.

Träningsugen

Jag trodde jag skulle tappa sugen för kendo ett tag nu efter den misslyckade graderingen, men det stämde bara i en dag eller två. Idag på förmiddagen läste jag en facebook-uppdatering om hur en person klassades som galen för att ha gjort massa extra kakarigeiko. Genast kände jag mig jättekendosugen, speciellt på kakarigeiko (Det är en övning där mottagaren visar vad man ska hugga, och snabbt ska det gå). Det var längesen jag hade det riktiga suget efter kendo och det känns bra att veta att det fortfarande finns där. Tyvärr dröjer det ända till imorgonkväll innan jag får träna på riktigt...

Men jag fick i alla fall vifta lite med min bambupinne idag: Vi hade ett prova-på-pass för ett gäng 9:or från idrottsprofilen på Tokarpsskolan. Anders höll passet och Kalle, Lollo och jag hjälpte till. Totalt var vi cirka 20 personer i vår lilla dojo. Det var trångt, men funkade helt ok. De fick en liten historielektion om kendo och sedan hugga lite i luften och lite på shinaier i par. Till slut fick de hugga på oss i rustning. Sammanfattning på det: AJ! De var visserligen duktiga för att bara ha kört kendo i en timme, men de högg hårt och jag råkade få gruppen med de stora killarna... Jag är glad att vi hade en övning där man kunde välja vad de skulle hugga, för min högra underarm blev ganska död och det är inte så kul att ta emot baseball-do. Sedan blev det en liten matchuppvisning mellan Anders och Kalle där jag fick dömma och till slut huggring. Men trots allt var det väldigt kul att de ville komma och testa på kendo =)

Längtar tills träningen imorgon, jag vill hugga lite folk i huvudet ^^

Bonus:

Semlan godkänner min resväska... som sovplats ;)

Tredje gången inte gillt

Den gångna helgen ägnades helt och hållet åt kendo: Det var dags för årets omgång av Sugo och Etsuko cup nere i Malmö. Jag var inte särskilt taggad inför helgen, främst på grund av att jag skulle försöka gradera till 2 dan för tredje gången. Som ni troligen kan lista ut av rubriken på det här inlägget så klarade jag mig inte :(

Matstopp gjordes på Max utanför Värnamo. Här är tjejerna.

Men jag börjar från början av helgen, för det hände ju mycket mer än bara graderingen. Det första jag gjorde, innan jag ens kommit till bilen var att halka på isen och skaffa mig ett blåmärke på höften som kändes under hela helgen (och nu med) samt mosa chokladmuffinsen som jag enligt (min egen) tradition bakat inför resan. Jag var dock inte den enda som isen lyckades besegra... Efter att vi lyckats få in allt i bilen bar det iväg. Först ett kort stopp i Motala för att plocka upp den sjunde personen i vårat gäng och sedan vidare mot Malmö.

James (with slightly "crazy face") och Kalle. (Det är James fel att vi behövde prata engelska hela helgen ;P)

Bilresan ner var... intressant =P Bilen gjorde lite konstiga ljud som beskrevs som en korsning mellan en helikopter och en minigun och gav upphov till en hel B-skräckfilm med uppföljare "The Sound" komplett med zombies. Fast det mest skrämmande med ljudet var när det plötsligt tystnade och alla trodde att vi hade tappat något och väntade på att bilarna bakom oss skulle börja krasha. Inget sådant hände som tur var så det hela blev rätt komiskt efteråt. Resan fylldes i allmänhet av konstig humor och mycket flum.

Vi har en spion bland oss... Huskvarna-folket hade stannat på samma Max vid samma tid som vi. Anders (LBK) och Mattias (HKK) på bild.

På lördagen var det dags för tävling och dagen började med Etsuko cup, det vill säga dam-tävlingen. Min första match var mot Karolina Göransson från Malmö. Det var fjärde gången vi mötts i match på mindre än ett år och hon vann den här gången också, så fjärde gången är inte gillt. Någon gång ska jag se till att vinna över henne. Jag kom ut ur poolen, eftersom den tredje personen i poolen inte dök upp. Nästa match förlorade jag stenhårt, fast jag behöver inte skämmas så mycket då min motståndare var den som vann Etsuko cup.

Sen var det lång väntan innan jag skulle tävla igen, men det var inte en stillasittande väntan. Kyu-klassen, där vi hade fyra tävlande, gick efter Etsuko cup och då fick vi ta och hjälpa de som skulle tävla samt filma deras matcher. De gjorde bra ifrån sig, men det räckte inte riktigt ända fram till medalj.

I dan-klassen var det sedan dags för mig att tävla igen. Lottningen var dock inte till min fördel och i poolen mötte jag en från svenska damlandslaget och en från herrlandslaget med mycket mera erfarenhet än mig. Precis som väntat fick jag stordäng, men jag var relativt nöjd med min kendo. Men där slutade min tävlingshelg, eftersom jag inte skulle vara med i lagtävlingen på söndagen. Istället fick jag ta och hejja på mina två kvarvarande klubbkamrater och det var en del spännande matcher, men ingen klarade sig till medalj.

På kvällen var det dags för sayonara-party. Tyvärr slapp vi inte magdansösen och den höga volymen på musiken när hon dök upp, trots ägarbyte av restaurangen. Men förutom det var det väldigt trevligt.

Precis innan graderingen. Det är viktigt att utrustningen sitter snyggt och ordentligt.

Söndagen så var det allvar som gällde: Det var dags för gradering. Detta överskuggade hela helgen och jag var jättenervös inför den, med allt vad det innebär med gnällighet och svårt för att äta. Men som jag avslöjade redan i de första raderna så klarade jag mig inte. Tyvärr klarade sig inte heller Kalle som försökte på 3 dan. Varför jag inte klarade mig tror jag kan sammanfattas med att jag inte är tillräckligt otäck; jag måste lära mig pusha min motståndare mer (psykiskt, inte fysiskt) och ha mer kiai. Jag måste också lära mig att slappna av och köra kendo som är mer lik den jag kör på träningarna, för där är jag bättre.Vad jag kan glädja mig åt är att jag tydligen gjorde en jättesnygg kirikaeshi på min gradering. Det är dock surt att det är cirka nio månader kvar till nästa graderingstillfälle, och jag vet inte ens om jag har möjlighet att träna kendo då...

Första delen av min gradering med kirikaeshi och en ji-geiko.

Efter graderingen var det dags för lagtävling med tremannalag och jag stod vid sidan av och var allmän hjälpreda. Först ut var tjejernas lag och resultatet blev 1-0, 0-0, 0-0 vilket räckte till att vinna matchen. Sedan var det dags för den mest spännande matchen James, Anders och Kalle mot Enighet 1, ett riktigt läskigt lag. James var först ut och lyckades gå lika med 1-1. Anders gick också lika 1-1, mot hon från damlandslaget som jag mötte under lördagen. Sista matchen var alltså den avgörande matchen och den gick mot en av bronsmedaljörerna i lördagens dan klass. Det var en fantastiskt spännande match som Kalle tyvärr förlorade med 1-2. Otroligt bra kämpat av killarna. Värt att nämna är att Enighet 1 fick brons. Tjejernas andra match gick väldigt snabbt då de mötte polackerna som till slut skulle vinna lagtävlingen. Men de kämpade väldigt bra ändå och det känns som att vår klubbanda har fått sig en liten boost eftersom det gått väldigt bra, även om det inte varit resultatmässigt =)

Vägen hem blev i princip lika flummig som vägen ner, fast med lite mera trötthet och lite mera stress, då nybörjarträningen vid 19.30 inte hade blivit inställd. Flera gånger konstaterade vi att Malmö egentligen ligger för långt bort för att åka bil till.

Hela LBK-gänget efter en tävlingshelg.

Helgen blev väl på det hela rätt ok, men jag börjar tvivla mer och mer på att jag faktiskt vill bli bra på tävlingskendo. Fast det vore ju trevligt att vinna en match nån gång...

Shinaifix

Nu till helgen är det dags för kendotävlingen Sugo cup nere i Malmö. Vi är sju från klubben som ska dit och tävla och två av oss ska gradera. Håll tummarna för mig på söndag morgon, för då ska jag försöka gradera till 2 dan för tredje gången. Tredje gången gillt säger man, eller hur?

Lottningen i poolerna ser lite sådär ut för min del, särskilt i dan-klassen. I dam-klassen (Etsuko cup) så möter jag Karolina Göransson i poolen. Det är fjärde gången på mindre än ett år som jag går match emot henne... Denna gången tänker jag vinna.

Jag har dock kommit fram till att tävling är egentligen ingenting jag vill satsa på (inte för tillfället i alla fall), jag är helt enkelt inte någon tävlingsmänniska. Fast den insikten kommer inte hindra mig från att åka på tävlingar, för även om vinnarinstinkten inte finns där så är det väldigt kul att tävla.

När man tävlar är det väldigt viktigt att ens shinaier är i bra skick och de kontrolleras innan tävling. Därför har jag hållt på att fixa mina shinaier under veckan. Det tar egentligen inte så lång tid att fixa en shinai, men om man gör saker emellan så tar det tid. Det var en helt ny och en gammal som skulle fixas och jag hade ett par "hjälpredor":

 

"Jag lovar att vakta den så att den inte gör nåt dumt."

"Jag vet att jag såg biten du saknade här nånstans."

Enligt katterna var shinaifixet väldigt roligt och intressant och det var ju kul att anfalla bamburibborna, snöret och smådelar. Nästan så att shinaien skulle kunna klassas som världens bästa leksak när den är isärplockad, men inte riktigt ;)

Ballongkendo

I söndags var det terminsavslutning på kendon och sista passet för mig i år. Vi var väldigt få, bara fem personer, en nybörjare och fyra fortsättare. Kan man skylla på vädret måntro?

Passet var annorlunda, så som en terminsavslutning bör vara och i slutet körde vi ballongkendo:

Innan ballongkendon. Som fotograf fick jag använda spegeln för att få ett kort på mig.

Resten av gänget i full rustning, inklusive ballong. Ballongkendo går ut på att man ska ta sönder de andras ballonger och man kör alla mot alla. Ballongkendo är verkligen inte snygg kendo, men kul är det ^^

Hemskaste helgen hitills...

..tyckte nog katterna om helgen som gick. Själv tyckte jag att den var väldigt trevlig. Det började med berättarkväll i fredags, precis som vanligt. Jag berättade vidare om Dum-hörningen som blivit Tok-hörning (Meredith Ann Pierces "Dark moon" som handlar om enhörningar). Efter berättarkvällen blev det spontan filmkväll hemma hos mig med Olle och Karin och vi tittade på Äppelkriget som är en rätt mysig film, men troligtvis bättre om man inte sover igenom sig vissa bitar... Men trevligt var det i alla fall, fast inte enligt katterna: Två extra människor på besök i deras hem, jätteläskigt! Nalla vågade sig dock ut lite, särskilt när jag spolade bandet (Äppelkriget fanns på VHS) det var första gången hon hörde det ljudet som tydligen både var väldigt spännande och lite läskigt..

För min del var det enda tråkig att jag somnade rätt sent, runt två och fick sex timmars sömn och dagen innan dess hade jag sovit runt fyra timmar (och allt detta var inte oavbruten sömn, eftersom jag har katter som sätter igång och busar nån gång mellan 4-6). Har sovit rätt lite rätt länge nu (inte katternas fel, utan det är bara för att jag är så dum och inte lägger mig i tid...)

Lördagen så var det dags för kendoträning på förmiddagen. Hade det inte varit så att det var Nils, en gammal klubbkamrat som nu tränar hos FSKA, som skulle hålla passet hade jag stannat hemma i sängen, så trött var jag. Men nu släpade jag mig iväg till träningen och det var ett bra pass och så länge jag hade men (hjälmen) på mig kunde jag fokusera rätt bra. Det var dock jobbigt och jag kunde inte ge hundra procent. Efter passet var jag ännu tröttare än innan.

Sedan kom dålig sak nummer två enligt katterna: När jag gick hemma och försökte ta mig i kragen och fixa mat ringde plötsligt telefonen. Det var mamma och när jag pratade med henne så ringde det plötsligt på min dörr: Föräldrar på överraskningbesök! (och enligt katterna två läskiga extra-människor). De hade med sig massor av mat till mig, godis till katterna och en ny (begagnad) klösmöbel. Det var ett trevligt besök, även om jag var väldigt trött. Dock var jag inte den enda som var det, pappa la sig och snarkade lite på sängen och Nalla var tvungen att spana in honom lite, även om hon inte riktigt lämnade sitt gömställe. Klösmöbeln de hade med sig hade de fått från ett par vänner och den hade jättetrasigt rep, så det fick vi byta.

Pappa hjälper till att fixa iordning den nya klösmöbeln.

Till slut, efter lite fika, så skulle de vidare till anledningen till att de gjorde överraskningsbesöket just den här helgen: Josefin och Albin var i stan (Kristoffer också, men han skulle på sittning) hos Lisbeth och Claes. Vad jag fick höra tyckte Albin att överraskningsbesöket var roligt.

Själv skulle jag iväg på kendo-filmkväll där vi tittade igenom alla de matcher som filmades på SKO helgen innan. Lite pinsamt att se sin egen kendo, men jag har sett mig köra sämre, så det var inte så farligt och fick se mina klubbkamrater göra en del riktigt snygga saker och det är kul. (Till exempel Matildas 30-sekundersmatch mot James) Efter en massa kendo blev det nån Australiensk komiker som enligt mig faktiskt inte var så jätterolig, bara lite då och då. Även om komikern inte var så rolig som killarna verkade tycka så hade jag riktigt trevligt. Tyvärr kände jag mig tvungen att gå hem tidigare än de flesta, eftersom jag fortfarande var jättetrött.

Söndagen började med en snabbstädning då min syster, Albin och Kristoffer skulle komma på fika. Det blev faktiskt rätt fint, med tanke på kaoset som härskade i min lägenhet. Det var dock "bara" min syster som dök upp till fikat, då Albin var trött och behövde sova efter det roliga besöket på lördagen. Fikat var väldigt trevligt och det var kul att få träffa Josefin, har inte blivit så mycket nu när hon är mamma (och jag har varit väldigt upptagen den här hösten också)

På söndageftermiddagen satt Karin och jag och pluggade hemma hos mig. Sedan så gjorde vi en currysoppa och tittade på två avsnitt av Doctor Who. Det var väldigt trevligt det med.

Alla de här besöken tyckte så klart katterna var rätt jobbbiga och därför var det troligen deras hemskaste helg hos mig hittills, men det är bra för deras socialisering är jag övertygad om så de får helt enkelt finna sig i att jag får besök ;)

Nalla tycker att den nya klösmöbeln är bra att ligga på, även om den inte är så bra att klösa på, för klösandet så är den andra klöspelaren bäst enligt båda katterna.

Jag känner igen mig...

...jag har åkt vilse här förut. Den tanken dök upp ett par gånger i helgen, då jag körde bil i Stockholm. Och varför körde jag bil där, trots att jag lovat mig själv att aldrig göra det igen? Jo det var dags för Stockholm Kendo Open. Även iaidon hade tävling denna helgen, så vi åkte upp tillsammans i tre bilar. Iaidon var fem personer och vi från kendon sex (sju på vägen tillbaka) och tre med körkort från varje stil. Eftersom tävlingarna låg i två helt olika delar av Stockholm så fick vi från kendon ta två bilar och iaidon en, och en av kendo-bilarna blev min uppgift att köra. Jag avskyr att köra bil i Stockholm!


Trots det blev helgen rätt trevlig och rätt flummig, när Anders hade fått i sig lite socker... Rent tävlingsmässigt gick det lika kasst som vanligt, jag tror inte att jag fick ett enda poäng på mina fyra matcher. Men matcherna kändes rätt bra och jag känner mig mer motiverad till att träna nu: Någon gång ska jag bli tillräckligt bra för att ta mig ur poolen och åtminstone en bit in på trädet. Det gick inte heller så jättebra resultatmässigt för resterande LBKare, James var den som tog sig längst: till åttondelsfinalen i B-klassen. Däremot så gick det riktigt bra för iaidon på Stockholm Iaido Open: Två individuella silver och ett lagguld!

I år hoppade vi över det officiella sayonara-partyt eftersom det varit en besvikelse de senaste två åren. Istället så åt alla från klubben på ett wokställe, som kanske inte var det bästa, men maten var ok och man blev mätt. Sen var det dags att gå och lägga sig i den kalla sovsalen, söndagen skulle bjuda på nya utmaningar: Gradering.

Började dagen med att bli stoppad av polisen på väg till hallen, för första gången någonsin. Det var ingenting konstigt med det, för det var en körkorts- och nykterhetskontroll, men lite typiskt att jag skulle råka ut för det just då. Sedan lyckades jag köra fel lite också, men till slut så kom vi äntligen fram till hallen. Efter uppvärmning så var det äntligen dags för graderingen; Jag skulle försöka på 2:a dan för andra gången. Gradering består av väldigt mycket väntan och ca 5-10 min kendo. Man börjar med en rustningsdel och jag tyckte det kändes rätt bra, men tydligen räckte det inte;  Jag gick inte vidare till kata-delen och därmed blev jag inte godkänd =(

Så här såg det ut när jag försökte gradera och inte klarade det. Nåja, nästa gång ska det gå, tredje gången gillt, som det heter.

Men det fanns saker att glädja sig åt under söndagen också: Anders lyckades ta 3:e dan!

Sedan var det lagtävling, det var dock bara James som var med och han hamnade i ett Umeå-lag. Anledningen till att LBK inte hade något lag var för att antalet lag fylldes på innan sista anmälningsdagen och ingen annan hann anmäla sig. Hoppas de sätter begränsning på antal lag per klubb nästa år. Dock gick det inte så bra för James lag, de förlorade sin första match, och eftersom det var utslag direkt så fick de inte köra mer.

Sen var det bara för oss kendo-människor att vänta på att iaido-människorna skulle bli färdiga (de hade träning under söndagen). Eller ja, den kendo-bil som jag skulle köra fick vänta på dem, första bilen åkte tidigare för att hinna hem till nybörjaarträningen.

Allt som allt var det en helt ok helg och jag lyckades köpa lite saker: En shinai och shinai-olja från kendoshop finland som var där och fint te från Kagura trading. De har riktigt fina saker, särskilt tenugi, någon gång ska jag köpa en därifrån.

Slut på detta inlägg (och kan ni tänka er, det handlade inte om katterna ;)

Utbildning och lek

I helgen har jag varit på första halvan av gruppinstruktörsutbildningen som tydligen ska göra mig till en bättre kendoinstruktör. Väldigt intressant kurs och trevlig stämning, får se om jag kan använda nåt av det som jag lärt mig. Enda problemet med heldagars kurser är att jag ibland blir så fasligt trött, oavsett hur intressant ämnet är. Tur att det var praktik idag efter lunch. Fick testa på en massa konstiga saker, eftersom alla skulle få testa att instruera i sju minuter. Kände mig jättestel och ovig som enda kendoka i gruppen ^^; Min prova-på-att-instruera-del gick ut på att visa de andra hur man hugger men och det gick bra, fast jag fick kommentaren att jag pratar för mycket när jag instruerar. Woops...

Nästnästa helg är det dags för andra och sista delen i utbildningen. Skönt att ha en helg emellan så man kan göra lite vad man vill =)

Att jag var trött idag kan delvis bero på att jag fick lite underhållning igårkväll: Nalla var på lekhumör. Det är första gången hon har lekt när jag varit vaken (och hemma)! (låg i sängen, så hon såg väl mig som rätt harmlös ;)

Hon började först peta lite på en boll, som efter att den fastnade blev rätt tråkig, sedan tog hon den lilla, vita leksaksmusen och den var väldigt rolig. En flög den hit och en flög den dit och en flög den rakt upp på datorbordet bakom tangentbordet. Nalla försökte följa efter och höll på att dra ner tangentbordet på kuppen. Sedan spejade och spanade hon, ståendes på bakbenen (den katten kan verligen balansera! Hon fick det att se jätte lätt ut att sträcka sig så :O ). Sen försökte hon hoppa upp på sidan, men lyckades inte  få tag om kanten, så då gav hon upp. Hon spanade även lite på vippan jag viftade med, men den var lite för läskig att våga anfalla. Till slut tröttnade hon och la sig i det inte- riktigt-lika-säkra-fönstret.

 Nalla i det inte-riktigt-lika-säkra-fönstret

Jag tror jag har nämnt det innan: Nalla är en väldigt modig katt som också är väldigt nyfiken. Hon verkar spana på mig i sängen varje natt och går ofta ut på promenader när jag är i lägenheten (kommer även nära mig). Favoritstället att tvätta sig på är pianot där hon sitter fullt  synligt och en dryg meter från mig om jag är vid datorn. Jag är så stolt över henne och är övertygad att hon med tiden kommer bli en riktig kelig katt. Just nu håller jag tummarna för att Semlan ska skaffa sig mod och visa sig. Jag hoppas hon fattar att jag är en hygglig tvåbening, jag ställer ju in mjukmat och vatten under sängen varje dag.

Uppvisning!

Igår var det dags, Linköpings budoklubbs årliga uppvisning på stan och jag kunde äntligen vara med (av massor av olika anledningar har jag missat den tidigare år). I år så var uppvisningen samtidigt som Linköpings stadsfest, så det var massor av folk på stan.

Vi skulle ha uppvisning klockan ett och låna Folkungagillets scen och vi kom dit rätt tidigt för att ha mattorna till hands och så. Sen fick vi vänta och vänta och vänta och titta lite på Folkungagillets dansuppvisning och gå lite på stan. Vi var redan ombytta och går man runt i gi och hakama på stan så får man en hel del blickar, men det är bara kul om det innebär gratisreklam för klubben ^^

När dansuppvisningen var slut så var det snabbt upp med mattorna på scenen, samtidigt som vi från kendon drog på oss våra rustningar. För som vanligt var kendon först eftersom vi skriker mest ^^

Från kendon var vi sex personer, men bara fem som var med på scenen. Matilda stod brevid och fotade och höll koll på tiden samt var redo att rycka in som reserv om det skulle behövas. Det blev tre stycken varv med alla stilar. Jag tyckte att uppvisningen höll god klass och vi hade rätt mycket publik trots en elak regnskur under första varvet som gjorde att vi behövde pausa: Mattorna får inte bli blöta.

 Jag i vit gi blir anfallen av de andra och kontrar. Tekniken är urusel, jag har inte kört ett vettigt pass på över en månad, men allmänheten vet inte hur kendo ska se ut så lite dålig teknik på uppvisning gör inte så mycket (men jag måste verkligen jobba på mina nuki-do, ser det ut som...) Bild tagen av Olle Samuelsson.

Jag hoppas verkligen att vi får många nybörjare i år, både vuxna och juniorer =)

Tillbaka till Linköping

Igår kom jag tillbaka i Linköping, efter en hel sommar i Skogslund. Men innan jag åkte fanns det massor att göra, precis som vanligt:

Dagen innan skördade jag mangold som jag tog och förvälde sent på kvällen

Sa hejdå till Findus som av någon anledning verkade lite orolig (han gillar inte förändringar, konservativ kisse =P)

Och sa även hejdå till hästarna som här se rätt sura ut för att de tycker att de ska få mer äpple. Gjorde även lite trick med dem och de var väldigt på, båda två (annars brukar det mest vara Lolly som är mest sugen på trick och godis)

Sedan bar det iväg till Linköping med ett stop i Tranås för att hämta min systers bil som hade varit på verkstad där. När vi kom upp till den stora staden lastade vi snabbt ur bilen medan pappa lämnade den andra bilen till min syster som hade åkt tåg ner till Linköping med Albin för att hälsa på svärföräldrarna.  Sedan tog jag, mamma och pappa en tur på IKEA och åt och handlade lite och efter det kom Josefin och Albin och fikade i min lilla lägenhet ^^

Albin fick flyga flygplan med morfar på min säng

Och så åkte alla iväg och jag var alldeles ensam, så då passade jag på att lägga in all squash i kylskåpet och tillsammans med allt annat jag fått med mig blev det rätt mycket...

Fullt kylskåp, dock ska jag ge bort en del av sqaushen, tur att man har hungriga vänner ;)

Det fanns ju en särskild anledning till att jag ville åka upp till Linköping på en torsdag: Kendo! Blev lite förskräckt när jag kom till dojon, för det stod en polisbuss utanför, men det hade inget med oss att göra, puh. Träningen blev nog en av de flummigaste träningarna jag varit på (på ett kul sätt). Vi hade bara en timmes träning, för sedan skulle det vara genrep till lördagens uppvisning. De första 45 minutrarna satte vi ihop vår 5-minutersuppvisning och tränade på den och sedan blev det lite ji-geiko. Det gick inte så bra för min del, hade verkligen behövt lite grunder innan ji-geikon eftersom jag inte hade kört kendo på rätt exakt en månad. Sedan fick vi knata över till andra dojon eftersom vissa stilar (de som innehåller fall och kast) inte ville köra på centrumdojons lite hårdare golv =P

Genrepet gick bra och jag tror att uppvisningen kommer bli jättebra iår, så länge ingen faller av scenen ;)

Sedan tog vi oss tillbaka till centrumdojon för att byta om, och då fick Matilda för sig att hon skulle hoppa hopprep och vi andra tjejer hakade på. Det blev attacksteg över ringlande hopprep, hayaisuburi i hopprep när två snurrade det och senare svinga (mycket lättare) och en del annat. Kul hade vi i alla fall :D

Känns rätt bra att vara tillbaka i Linköping, även om det är lite ensamt och jag saknar de där hemhemma.