Att skaffa en ny familjemedlem

Sedan Nalla gick bort har Semlan visat mer och mer behov av sällskap. Och det är visserligen trevligt att sova med en katt bredvid sig och att ha en allmänt gosig katt. Det är mindre kul att känna att man inte kan tillfredsställa hennes sällskapsbehov, särskilt när jag jobbar och är borta 8-18. Så strax innan jul bestämde jag mig för att det var dags att skaffa en kompis åt Semlan.

Det var självklart att jag skulle skaffa en katt från ett katthem som var medlem i SVEKATT och mitt val föll på Stockholms katthem. De är väldigt seriösa, men det innebär också att det var en procedur att adoptera en katt därifrån, då de kräver att man besöker katten flera gånger. Detta tycker jag är bra, för då får man möjlighet att lära känna katten innan man bestämmer sig helt.

Mitt första besök på katthemmet var den 18 december och det ligger långt bort från där jag bor: en timme och två byten tog det enkel väg. Det är ett stort och välskött katthem, men det fanns inte så många obokade katter som passade det jag sökte efter. En av katterna jag hade tittat lite extra på deras hemsida innan besöket var Arvina: en vacker, kolvart, kastrerad huskattshona på 7 månader. Hon räknas av katthemmet som skyggis, men jag märkte snabbt när jag spenderade lite tid i den buren hon satt i att hon inte var på långa vägar så skygg som Nalla och Semlan var när jag fick dem. Så besöket slutade med att jag bokade henne. Då hon räknades som skyggis så krävdes ytterligare fyra besök (där de sista tre besöken blev i en klump, eftersom jag hade missat att första besöket inte räknades som ett riktigt besök).

Första besöket, då jag bestämde mig för att boka henne.

Andra besöket hos busfröken.

Tredje besöket. Hon var lite svårflörtad eftersom hennes bur/rum höll på att städas, men lite bus blev det.

Också från tredje besöket.

Fjärde gången jag träffade henne på katthemmet.

När jag gjorde det femte (fjärde riktiga besöket) var det en nyvaken och trött katt jag hittade. Många gäspningar blev det.

*GÄSPA*

Arvina var inte ensam på sitt rum (ingen kattunge/ungkatt ska behöva vara ensam). Till sällskap hade hon lilla Fairline (och första gången jag var på besök var de tre, men den tredje katten fick åka till sitt nya hem strax efter).

Vid mitt sista besök vågade sig Fairline (efter lite lockande och retande med leksak) ner på golvet. Vid de övriga besöken låg hon högst upp i katträdet.

Söta Fairline. I skrivande stund verkar hon fortfarande vara kvar på katthemmet, men hon har blivit bokad, så jag håller tummarna för att hon också får åka hem snart.

Arvina är trött efter lek, men man kan ju inte låta bli att hålla koll på leksaken ändå.

Så den 2 januari kom katthemmet hem med henne till mig. Men hur det gick får bli ett eget blogginlägg.

Arvina fick ett nytt namn efter ett tag eftersom matte tyckte att hennes namn lät förskräckligt på småländska och matte inte ville ha ett namn som hon uttalade fult. Eftersom Arvina är duktig på att göra sig osynlig i skuggor så fick hon namnet "Skugga" (även om matten försökte komma på något nördigare).