Tredje gången inte gillt

Den gångna helgen ägnades helt och hållet åt kendo: Det var dags för årets omgång av Sugo och Etsuko cup nere i Malmö. Jag var inte särskilt taggad inför helgen, främst på grund av att jag skulle försöka gradera till 2 dan för tredje gången. Som ni troligen kan lista ut av rubriken på det här inlägget så klarade jag mig inte :(

Matstopp gjordes på Max utanför Värnamo. Här är tjejerna.

Men jag börjar från början av helgen, för det hände ju mycket mer än bara graderingen. Det första jag gjorde, innan jag ens kommit till bilen var att halka på isen och skaffa mig ett blåmärke på höften som kändes under hela helgen (och nu med) samt mosa chokladmuffinsen som jag enligt (min egen) tradition bakat inför resan. Jag var dock inte den enda som isen lyckades besegra... Efter att vi lyckats få in allt i bilen bar det iväg. Först ett kort stopp i Motala för att plocka upp den sjunde personen i vårat gäng och sedan vidare mot Malmö.

James (with slightly "crazy face") och Kalle. (Det är James fel att vi behövde prata engelska hela helgen ;P)

Bilresan ner var... intressant =P Bilen gjorde lite konstiga ljud som beskrevs som en korsning mellan en helikopter och en minigun och gav upphov till en hel B-skräckfilm med uppföljare "The Sound" komplett med zombies. Fast det mest skrämmande med ljudet var när det plötsligt tystnade och alla trodde att vi hade tappat något och väntade på att bilarna bakom oss skulle börja krasha. Inget sådant hände som tur var så det hela blev rätt komiskt efteråt. Resan fylldes i allmänhet av konstig humor och mycket flum.

Vi har en spion bland oss... Huskvarna-folket hade stannat på samma Max vid samma tid som vi. Anders (LBK) och Mattias (HKK) på bild.

På lördagen var det dags för tävling och dagen började med Etsuko cup, det vill säga dam-tävlingen. Min första match var mot Karolina Göransson från Malmö. Det var fjärde gången vi mötts i match på mindre än ett år och hon vann den här gången också, så fjärde gången är inte gillt. Någon gång ska jag se till att vinna över henne. Jag kom ut ur poolen, eftersom den tredje personen i poolen inte dök upp. Nästa match förlorade jag stenhårt, fast jag behöver inte skämmas så mycket då min motståndare var den som vann Etsuko cup.

Sen var det lång väntan innan jag skulle tävla igen, men det var inte en stillasittande väntan. Kyu-klassen, där vi hade fyra tävlande, gick efter Etsuko cup och då fick vi ta och hjälpa de som skulle tävla samt filma deras matcher. De gjorde bra ifrån sig, men det räckte inte riktigt ända fram till medalj.

I dan-klassen var det sedan dags för mig att tävla igen. Lottningen var dock inte till min fördel och i poolen mötte jag en från svenska damlandslaget och en från herrlandslaget med mycket mera erfarenhet än mig. Precis som väntat fick jag stordäng, men jag var relativt nöjd med min kendo. Men där slutade min tävlingshelg, eftersom jag inte skulle vara med i lagtävlingen på söndagen. Istället fick jag ta och hejja på mina två kvarvarande klubbkamrater och det var en del spännande matcher, men ingen klarade sig till medalj.

På kvällen var det dags för sayonara-party. Tyvärr slapp vi inte magdansösen och den höga volymen på musiken när hon dök upp, trots ägarbyte av restaurangen. Men förutom det var det väldigt trevligt.

Precis innan graderingen. Det är viktigt att utrustningen sitter snyggt och ordentligt.

Söndagen så var det allvar som gällde: Det var dags för gradering. Detta överskuggade hela helgen och jag var jättenervös inför den, med allt vad det innebär med gnällighet och svårt för att äta. Men som jag avslöjade redan i de första raderna så klarade jag mig inte. Tyvärr klarade sig inte heller Kalle som försökte på 3 dan. Varför jag inte klarade mig tror jag kan sammanfattas med att jag inte är tillräckligt otäck; jag måste lära mig pusha min motståndare mer (psykiskt, inte fysiskt) och ha mer kiai. Jag måste också lära mig att slappna av och köra kendo som är mer lik den jag kör på träningarna, för där är jag bättre.Vad jag kan glädja mig åt är att jag tydligen gjorde en jättesnygg kirikaeshi på min gradering. Det är dock surt att det är cirka nio månader kvar till nästa graderingstillfälle, och jag vet inte ens om jag har möjlighet att träna kendo då...

Första delen av min gradering med kirikaeshi och en ji-geiko.

Efter graderingen var det dags för lagtävling med tremannalag och jag stod vid sidan av och var allmän hjälpreda. Först ut var tjejernas lag och resultatet blev 1-0, 0-0, 0-0 vilket räckte till att vinna matchen. Sedan var det dags för den mest spännande matchen James, Anders och Kalle mot Enighet 1, ett riktigt läskigt lag. James var först ut och lyckades gå lika med 1-1. Anders gick också lika 1-1, mot hon från damlandslaget som jag mötte under lördagen. Sista matchen var alltså den avgörande matchen och den gick mot en av bronsmedaljörerna i lördagens dan klass. Det var en fantastiskt spännande match som Kalle tyvärr förlorade med 1-2. Otroligt bra kämpat av killarna. Värt att nämna är att Enighet 1 fick brons. Tjejernas andra match gick väldigt snabbt då de mötte polackerna som till slut skulle vinna lagtävlingen. Men de kämpade väldigt bra ändå och det känns som att vår klubbanda har fått sig en liten boost eftersom det gått väldigt bra, även om det inte varit resultatmässigt =)

Vägen hem blev i princip lika flummig som vägen ner, fast med lite mera trötthet och lite mera stress, då nybörjarträningen vid 19.30 inte hade blivit inställd. Flera gånger konstaterade vi att Malmö egentligen ligger för långt bort för att åka bil till.

Hela LBK-gänget efter en tävlingshelg.

Helgen blev väl på det hela rätt ok, men jag börjar tvivla mer och mer på att jag faktiskt vill bli bra på tävlingskendo. Fast det vore ju trevligt att vinna en match nån gång...