Julen är här...

...och det innebär att jag har åkt hemhem till mina föräldrar i Nässjö och kommer stanna här i två veckor. Det är jätteskönt, men jag har två stycken som jag kommer sakna väldigt mycket, jag undrar om de kommer sakna mig?

Lämnar du oss alldeles ensamma, matte?

Fast helt ensamma är de såklart inte. Jag har skaffat världens bästa kattvakt som har väldigt lätt för att kommunicera med katter, man skulle kunna kalla honom för en "kattviskare" (Om man lyckas locka fram en okänd katt från under en bil i ösregn så tycker jag att det är ett passande ord ;). Han har lovat att umgås med katterna lite och troligen använda min lägenhet som pluggplats också. Nalla tyckte dock att han var tvungen på att bli bättre på att ställa i ordning hennes gömställe, vilket hon visade genom att daska till honom på handen (med klorna indragna).

Jag hoppas att katterna och jag inte ska ha backat allt för mycket i våra framsteg när jag kommer tillbaka. Kanske att de förlåter min frånvaro när de ser alla leksaker jag kommer ha med mig? En lektunnel, massor av bollar, en "kattroulette" och sedan lite extra god mat. Allt detta är egentligen en julklapp från min mamma och mycket kom från Granngården där de hade rea. Det köptes även ett par saker som man väl få se som vääääääldigt långsiktigt sådant: Två kattselar och två koppel, men kunde  inte låta bli eftersom det var så billigt (totalt 40 kr) och mitt mål är att få katterna så tama att de kan gå på promenader i sele. Vi får se hur lång tid det tar, just nu känns det väldigt avlägset.

I och med att jag inte kommer kunna göra något mer ordentligt inlägg om Nalla och Semlan förrän nästa år så bjuder jag på lite extra bilder och en liten inte särskilt hemlig hemlighet i slutet:

 "Bollen måste dö!!!"

"Bäst att fly jättesnabbt!"

Brottning verkar vara Nallas favoritlek. Det kan tyckas att det är hon som alltid inleder och är jäklig mot Semlan, men Semlan är ingen ängel utan har sina småfula tricks hon också ;) (Och det är ju inte kul alls att brottas när det är Semlan som börjar, säger Nalla)

Snör-katten Semlan. Nya favoritleksaken är dock en liten bit skumgummi, men snöret är fortfarande rätt roligt.

Och här är min inte så hemliga hemlighet: Dagarna innan jag lämnade Linköping fick jag klappa Nalla utan muta! Fast bara under specifika förhållanden: Att hon satt på sitt gömställe och att hon tittade ut genom fönstret så att hon inte riktigt kunde se min hand. Jag tror att hon tyckte att det var rätt ok, men så fort hon kunde se handen lite bättre drog hon sig undan och tyckte det var läskigt. (Förlåt Malin att jag inte berättat detta tidigare, jag vet att jag borde dela med mig av sådana här framsteg snabbare ^^' )

 Avslutar detta inlägg med en mysbild. Jag hoppas (och tror) att katterna har det bra utan mig.