Tredje gången inte gillt

Den gångna helgen ägnades helt och hållet åt kendo: Det var dags för årets omgång av Sugo och Etsuko cup nere i Malmö. Jag var inte särskilt taggad inför helgen, främst på grund av att jag skulle försöka gradera till 2 dan för tredje gången. Som ni troligen kan lista ut av rubriken på det här inlägget så klarade jag mig inte :(

Matstopp gjordes på Max utanför Värnamo. Här är tjejerna.

Men jag börjar från början av helgen, för det hände ju mycket mer än bara graderingen. Det första jag gjorde, innan jag ens kommit till bilen var att halka på isen och skaffa mig ett blåmärke på höften som kändes under hela helgen (och nu med) samt mosa chokladmuffinsen som jag enligt (min egen) tradition bakat inför resan. Jag var dock inte den enda som isen lyckades besegra... Efter att vi lyckats få in allt i bilen bar det iväg. Först ett kort stopp i Motala för att plocka upp den sjunde personen i vårat gäng och sedan vidare mot Malmö.

James (with slightly "crazy face") och Kalle. (Det är James fel att vi behövde prata engelska hela helgen ;P)

Bilresan ner var... intressant =P Bilen gjorde lite konstiga ljud som beskrevs som en korsning mellan en helikopter och en minigun och gav upphov till en hel B-skräckfilm med uppföljare "The Sound" komplett med zombies. Fast det mest skrämmande med ljudet var när det plötsligt tystnade och alla trodde att vi hade tappat något och väntade på att bilarna bakom oss skulle börja krasha. Inget sådant hände som tur var så det hela blev rätt komiskt efteråt. Resan fylldes i allmänhet av konstig humor och mycket flum.

Vi har en spion bland oss... Huskvarna-folket hade stannat på samma Max vid samma tid som vi. Anders (LBK) och Mattias (HKK) på bild.

På lördagen var det dags för tävling och dagen började med Etsuko cup, det vill säga dam-tävlingen. Min första match var mot Karolina Göransson från Malmö. Det var fjärde gången vi mötts i match på mindre än ett år och hon vann den här gången också, så fjärde gången är inte gillt. Någon gång ska jag se till att vinna över henne. Jag kom ut ur poolen, eftersom den tredje personen i poolen inte dök upp. Nästa match förlorade jag stenhårt, fast jag behöver inte skämmas så mycket då min motståndare var den som vann Etsuko cup.

Sen var det lång väntan innan jag skulle tävla igen, men det var inte en stillasittande väntan. Kyu-klassen, där vi hade fyra tävlande, gick efter Etsuko cup och då fick vi ta och hjälpa de som skulle tävla samt filma deras matcher. De gjorde bra ifrån sig, men det räckte inte riktigt ända fram till medalj.

I dan-klassen var det sedan dags för mig att tävla igen. Lottningen var dock inte till min fördel och i poolen mötte jag en från svenska damlandslaget och en från herrlandslaget med mycket mera erfarenhet än mig. Precis som väntat fick jag stordäng, men jag var relativt nöjd med min kendo. Men där slutade min tävlingshelg, eftersom jag inte skulle vara med i lagtävlingen på söndagen. Istället fick jag ta och hejja på mina två kvarvarande klubbkamrater och det var en del spännande matcher, men ingen klarade sig till medalj.

På kvällen var det dags för sayonara-party. Tyvärr slapp vi inte magdansösen och den höga volymen på musiken när hon dök upp, trots ägarbyte av restaurangen. Men förutom det var det väldigt trevligt.

Precis innan graderingen. Det är viktigt att utrustningen sitter snyggt och ordentligt.

Söndagen så var det allvar som gällde: Det var dags för gradering. Detta överskuggade hela helgen och jag var jättenervös inför den, med allt vad det innebär med gnällighet och svårt för att äta. Men som jag avslöjade redan i de första raderna så klarade jag mig inte. Tyvärr klarade sig inte heller Kalle som försökte på 3 dan. Varför jag inte klarade mig tror jag kan sammanfattas med att jag inte är tillräckligt otäck; jag måste lära mig pusha min motståndare mer (psykiskt, inte fysiskt) och ha mer kiai. Jag måste också lära mig att slappna av och köra kendo som är mer lik den jag kör på träningarna, för där är jag bättre.Vad jag kan glädja mig åt är att jag tydligen gjorde en jättesnygg kirikaeshi på min gradering. Det är dock surt att det är cirka nio månader kvar till nästa graderingstillfälle, och jag vet inte ens om jag har möjlighet att träna kendo då...

Första delen av min gradering med kirikaeshi och en ji-geiko.

Efter graderingen var det dags för lagtävling med tremannalag och jag stod vid sidan av och var allmän hjälpreda. Först ut var tjejernas lag och resultatet blev 1-0, 0-0, 0-0 vilket räckte till att vinna matchen. Sedan var det dags för den mest spännande matchen James, Anders och Kalle mot Enighet 1, ett riktigt läskigt lag. James var först ut och lyckades gå lika med 1-1. Anders gick också lika 1-1, mot hon från damlandslaget som jag mötte under lördagen. Sista matchen var alltså den avgörande matchen och den gick mot en av bronsmedaljörerna i lördagens dan klass. Det var en fantastiskt spännande match som Kalle tyvärr förlorade med 1-2. Otroligt bra kämpat av killarna. Värt att nämna är att Enighet 1 fick brons. Tjejernas andra match gick väldigt snabbt då de mötte polackerna som till slut skulle vinna lagtävlingen. Men de kämpade väldigt bra ändå och det känns som att vår klubbanda har fått sig en liten boost eftersom det gått väldigt bra, även om det inte varit resultatmässigt =)

Vägen hem blev i princip lika flummig som vägen ner, fast med lite mera trötthet och lite mera stress, då nybörjarträningen vid 19.30 inte hade blivit inställd. Flera gånger konstaterade vi att Malmö egentligen ligger för långt bort för att åka bil till.

Hela LBK-gänget efter en tävlingshelg.

Helgen blev väl på det hela rätt ok, men jag börjar tvivla mer och mer på att jag faktiskt vill bli bra på tävlingskendo. Fast det vore ju trevligt att vinna en match nån gång...

Shinaifix

Nu till helgen är det dags för kendotävlingen Sugo cup nere i Malmö. Vi är sju från klubben som ska dit och tävla och två av oss ska gradera. Håll tummarna för mig på söndag morgon, för då ska jag försöka gradera till 2 dan för tredje gången. Tredje gången gillt säger man, eller hur?

Lottningen i poolerna ser lite sådär ut för min del, särskilt i dan-klassen. I dam-klassen (Etsuko cup) så möter jag Karolina Göransson i poolen. Det är fjärde gången på mindre än ett år som jag går match emot henne... Denna gången tänker jag vinna.

Jag har dock kommit fram till att tävling är egentligen ingenting jag vill satsa på (inte för tillfället i alla fall), jag är helt enkelt inte någon tävlingsmänniska. Fast den insikten kommer inte hindra mig från att åka på tävlingar, för även om vinnarinstinkten inte finns där så är det väldigt kul att tävla.

När man tävlar är det väldigt viktigt att ens shinaier är i bra skick och de kontrolleras innan tävling. Därför har jag hållt på att fixa mina shinaier under veckan. Det tar egentligen inte så lång tid att fixa en shinai, men om man gör saker emellan så tar det tid. Det var en helt ny och en gammal som skulle fixas och jag hade ett par "hjälpredor":

 

"Jag lovar att vakta den så att den inte gör nåt dumt."

"Jag vet att jag såg biten du saknade här nånstans."

Enligt katterna var shinaifixet väldigt roligt och intressant och det var ju kul att anfalla bamburibborna, snöret och smådelar. Nästan så att shinaien skulle kunna klassas som världens bästa leksak när den är isärplockad, men inte riktigt ;)

Det är inte bara jag...

...som får klappa Nalla.

Karin, som nästan råkade slänga vatten på Nalla första gången de träffades och därefter inte Nalla varit så förtjust i, fick klappa på henne när hon satt på sitt gömställe i fönstret. Som stödmatte är jag lite stolt ^^

Dessutom skönt att Nalla inte är så anti-Karin längre, eftersom hon är på besök ofta samt första kattvakt. Karin är också den enda som fått se Semlan ute i min lägenhet.

Det finns inga bildbevis på att Karin klappat Nalla, så ni får nöja er med en bild på ett par våningskatter ;)

Timber!

Katterna är ibland riktiga marodörer, idag lyckades Nalla fälla en av mina palmer:

Nalla har fällt ett stort byte.

Omnomnom, mycket lättare att äta palm när man inte behöver sträcka sig högt upp för att nå.

Som tur var gick varken palmen eller krukan (som satt fast med häftmassa på fönsterbrädan) sönder. Katterna fick ingen utskällning heller, eftersom jag inte var där precis när det hände, men jag har "straffat" dem (främst Nalla) ändå: Jag har penslat citronsaft på de flesta bladen nu, eftersom det är för att nå bladen för att äta som hon halvklättrar på palmerna. Vi får se hur gott hon tycker det är nu *mowahaha*

Katthylla

Katterna fick en hylla i julklapp, eller, ja, katterna och jag. Det är en hylla på ca 150 cm och med fyra plan, där jag har tagit beslag på de två understa och katterna fått de två översta.

Katterna tyckte inte det var någon större hit till att börja med, kanske berodde det på att hyllplanen var finmaskigt metallnät? Kan inte vara skönt att gå på sånt. Så jag tog och klippte sönder en billig dörrmatta och tejpade fast på de två översta planen med vävtejp. (Vilket var planen från början, men helst hade jag använt dubbelhäftande tejp)

Nu blev det helt plötsligt en mycket bättre hylla:

"Vad finns här uppe?" Med hjälp av den nya hyllan kan man komma åt nya platser.

Igår kom Nalla på att hon kunde hoppa upp på bokhyllan (jag lurade dit henne med sugrör) och hon verkade vara väldigt förvånad över att vara så högt upp =P (Även om jag vet att hon gillade vara högt upp i sitt förra stödhem)

"Haha! Jag fick tag på sugröret!" Nallas nya favoritleksak är ett sugrör, och det är väldigt roligt att jaga när jag drar det och till exempel lägger det på hyllan.

Så hyllan har fått bra betyg, även om det bara är Nalla som använt den och det är lite knepigt att ta sig till översta hyllan. Fast att det är knepigt är mest bra, då krävs ju lite tankeverksamhet av katten =)

Och vad tyckte katterna?

Det är säkert några av er som är nyfikna på vad katterna tyckte om min återkomst. Visserligen nämnde jag det lite kort i förra inlägget, men här kommer en mer utförlig rapport med bilder och allt ;)

Nalla tyckte det var jätteläskigt när tre människor dundrade in i lägenheten och jag förstår henne; De har ju haft lugnt och skönt i nästan två veckor med besök från kattvakten som enda störningsmoment. Semlan tyckte säkert också det var väldigt läskigt, men hon låg under sängen, så henne såg man inte så mycket av.

Själv fick jag beskåda det kattvakten hade hoppats på: Hur bra mina katter är på att stöka ner. Saker låg lite överallt och främst var det väl mattan som låg ihop knölad under bordet som fångade ens uppmärksamhet. De hade i alla fall inte haft sönder något och jag hade nog räknat med en del stök när jag lämnade dem ensamma.

När mina föräldrar hade åkt iväg så dröjde det dock inte länge förrän katterna var ute i lägenheten. (Kan ju ha hjälpt lite att jag lockade på dem med tonfisk...) Som ni kanske såg i förra inlägget så hade de fått många julklappar och en del var uppskattade och en del har de hittills ignorerat. Förutom de som var med i förra inlägget var vi också på IKEA och köpte en hylla som var tänkt att användas för att de skulle komma upp på min höga bokhylla. Den har de dock inte utnyttjat ännu, trots att jag lockat med tonfisk. Kanske tycker de att hyllplanen är lite läskiga. Planen är att klä de två översta hyllplanen med en dörrmatta, vi får se om den blir mer populär då. På IKEA köptes även en stor goseråtta som jag och katterna får dela på:

 Svansen på råttan var väldigt kul att leka med.

Som vanligt är det Nalla som varit mest framåt; hon är precis sån som hon var som när jag lämnade dem innan jul och jag får fortfarande klappa henne utan muta om hon sitter i fönstret och inte ser min hand. Möjligen att hon fräser lite mer, men det har inte varit särskilt många sura fräsningar. Semlan verkar vara lite mera försiktig av sig än innan jul, men hon har varit ute och till och med luktat på mig och nuddat mig när hon tog godis som låg i närheten av min hand.

Söta Semlan

Semlan har inte varit så imponerad av julklapparna, fast bollarna var rätt kul. Kanske beror det på att Nalla har lagt beslag på de bästa?

Elementbädden är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd, om man får fråga Nalla. Tur att hon uppskattade den mer än Findus hemhemma.

"Vem stör mig i jakten?" Katttunneln är också populär, fast ibland verkar den mer vara en katt-accelerator än en vanlig tunnel, för hon kan få en väldig fart när hon är i den.

Slut på kattrapporten för den här gången.

Jul och nyår

Då var man tillbaka i Linköping igen, efter nästan två veckor på Småländska höglandet. Katterna är väl lite måttligt förtjusta i min återkomst, men de är i alla fall ute i lägenheten och leker och har nosat lite på mig. NAlla vågade ta godis ur handen, men Semlan tyckte att det var lite för mycket för henne. Men detta inlägg ska inte handla om katterna, utan hur jag hade det hemhemma  under jul och nyår.

Redan innan julafton blev det en massa julklappar, fast främst till katterna:

Att skaffa sele redan nu kanske är lite optimistiskt, men de var billiga och fina och någon gång kommer jag att kunna gå ut med dem =)

Katterna fick också en elementbädd som vi fått av några bekanta som inte kunde ha den längre. Här med en något ovilligt Findus som modell.

Julafton var väldigt lugn, vi laddade alla upp inför juldagen då stora delen av släkten på pappas sida och framför allt min syster och hennes familj skulle dyka upp. Fast lite fanns det att göra: Jag fick ställa upp som Tomtens ren då Tomten var och delade ut julklappar på ett ställe. Det var väldigt roligt ^^

Hur högt IQ tror ni att den här renen har? ;)

Juldagen var dagen allt hände: Först kom min syster med hennes man Kristoffer och son Albin.

Albin sitter med sin morfar och beundrar alla blänkande burkar.

Sen hamnade alla paket under granen:

Jag stod faktiskt framför kameran i det här fotot, man kan se ett tecken på det om man tittar noga.

På kvällen var det full rulle med släktingar överallt och paketutdelning med tomtebesök. I centrum för all uppmärksamhet stod såklart Albin och hans syssling Melker som nästan är lika gamla. Det var en väldigt trevlig juldag som påminde starkt om julaftnar från förr (då jag var liten).

Alla julklappar som jag fick under julafton och juldagen. Fina, fina julklappar =)

I mellandagarna blev det mycket Albin-bus och lite hästande. Bland annat ett par perfekta slädturer och så tolkning, men det har jag ju redan skrivit ett inlägg om.

Nyårsafton firade jag hemhemma tillsammans med Lisa som tog sig från Ulricehamn till Nässjö. Vi hade väldigt trevligt. Höjdpunkten var nog slädturen med Nickolina.

Lisa är hästvan, men hade inte kört förut. På nyårsafton fick hon testa att köra släde, vilket är lite knepigare än vanlig vagn och mycket roligare. Fast först gick vi lite för att få upp värmen, för kallt var det.

På kvällen tittade vi på Pirates of the Caribbean-triologin och tillagade och åt trerätters middag: Morotssoppa med apelsin och ingefära till förrätt, vitlöksfylld, baconlindad kycklingfilé med italiensk risotto till huvudrätt och frusen vaniljvisp med blåbär och hallon till efterrätt. Mums!

Lisa åkte hem rätt tidigt på nyårsdagen, för precis som jag skulle hon åter till Linköping idag. Det nya året började och min hemhemmavistelse slutade med fika med  några från mitt rollspelsgäng i Nässjö. Det var hur trevligt som helst och det bådar gott för det nya året som utan tvekan kommer bli ett mycket händelserikt sådant.