Bröllop och besök. Katter och konst.

Förra helgen så blev det ganska trångt i min lägenhet: Nästan hela berättarkvällen skulle sova hos mig (och katterna). Det började redan på onsdagskvällen då Olle kom med buss. Fast Olle är så smal så det är inte trångt med honom i lägenheten :P Eller ja, min lägenhet är så stor att det funkar bra med två personer i den ;)

Sedan på fredagskvällen kom alla andra. Jag tror nästan att det var ren tur att de kom till rätt ställe, för de hade ingen koll alls eftersom de hade räknat med att Olle skulle följa med i bilen och undvikit att tänka på att ta med karta fram tills dess då resan påbörjats och det redan var för sent.

Nåja, fram kom de och vi åt tacos och alla sex trängde ihop sig i köket, eftersom vi ville öppna fönstret och då måste givetvis dörren vara stängd. Dessutom var köket kattfritt nästan ett helt dygn, eftersom Karin som är kattallergiker skulle sova där. Karin var också väldigt snäll mot mig och gav mig en födelsedagspresent. En väldigt nördig födelsedagspresent:

Två stycken affischer med en viss serie som tema fick jag. Dock sitter bara den här uppe på väggen än så länge då jag inte hade ram till den andra så den får jag visa nån annan gång.

Vad tyckte katterna om allt då? De blev naturligtvis lite upprörda över att jag släppt in så många människor i deras lägenhet.

Mycket upprörda katter.

Men på det hela tog de det bra och det var ju väldigt spännande att för första gången få höra någon snarka tyckte både Semlan och Nalla som låg och stirrade på Magnus jättelänge när han sov.

Så varför sov alla över hos mig? Jo, på lördagen skulle vi på bröllop i Grönahög, som ligger ungefär tre mil norr om Tranemo. Efter en del logistik (det är inte helt lätt att förflytta sex personer med en bil för fem om man vill vara laglig) så var vi där. Vigseln var jättefin och festen var trevlig. Extra roligt var att få träffa en gammal klasskamrat som kände brudgummen (världen är ibland väldigt liten, med tanke på att jag lärde känna bruden först).

Vi i berättarkvällsgänget kan man väl säga gav tre bröllopsgåvor:

• En korg med allt som man behöver för att dricka te
• En saga/dikt om hur brudparet träffades (det var ju faktiskt mer eller mindre vårt fel)
• Och en berättarkväll

Rätt ska vara rätt tyckte bruden och bestämde att Olle skulle tända ljusen i sann berättarkvällstradition.

Berättarkvällen var efter festen och skedde på brudparets initiativ och det var jättemysigt. Jag säger att det var en bröllopsgåva ifrån berättarkvällsgänget eftersom vi hade med oss en hel bunt med sagor (och för att det ur sagosynpunkt ser snyggare ut om man säger att vi gav tre gåvor ;)  

Hela helgen var jättetrevlig, men det är ganska skönt att ha en helg för sig själv nu. Fast samtidigt känns det väldigt ensamt efter ett par helger fulla med folk...

Sandödlor och sandbin

Idag började med strålande solsken så jag beslutade mig för att ta mig ut på en lite längre tur och leta efter några värmeälskande krabater. Målet var ett gammalt grustag cirka fem kilometer söder om Tranemo, den enda kända lokalen för sandödla (nationellt rödlistad som VU) i gamla Älvsborgs län.

Cykelvägarna i Tranemo är så raka så att man kan dö av tristess. Tur för mig att jag inte valde att gå till grustaget.

Eftersom jag varken var bekant med arten eller med platsen räknade jag inte med att få se någon, även om jag hoppades. Jag behövde inte gå så långt innan jag faktiskt fick syn på en. En hona (tror jag) som låg och solade på en sten.

Mönstret på ryggen är väldigt vackert och jag har fått höra att det skiljer sig från individ till individ. Naturvårdshanläggaren i Tranemo kommun håller tydligen på att försöka skapa en databas över de individer som finns i grustaget.

Sedan traskade jag runt hela grustaget i biologfart, med ögonen inställda på att se fler ödlor. Nu såg jag inga fler, men jag kanske hörde en som sprang iväg och gömde sig när den upptäckte mig, men jag vet inte vad för djur det egentligen var. Däremot såg jag andra intressanta saker, bland annat en massa bin. De flesta jag såg tror jag var vårsidenbin (Colletes cuniculaarius), men jag såg även några sandbin (troligen Andrena vaga).

Vårsidenbina känner att det är vår i luften. Som mest var det tre hanar på denna hona.

Att ha sandfärgade byxor på sig när man är ute och går bland insekter som bygger bon i sand kanske inte är det bästa ;) Men alla bin jag stötte på idag var snälla och det var bara den här som landade på mig.

De flesta bin hade fullt upp med att gräva bon i sanden. Här är ett sandbi.

Vy över grustaget. Det tog mig cirka två timmar att ta mig runt i det. Så blir det om man är biolog ;)

Till sist tog jag den raka, raka cykelvägen hem igen. Det var en väldigt trevlig tur och en plats jag planerar att besöka igen. Det var skönt att det var så tyst; förutom enstaka bilar, en paramotor och något som lät som en grupp festande människor (någon vrålade i alla fall "sånger") så var det enbart fåglarna som hördes.

OBS: Jag har artbestämt bina genom att jämföra med bilder på nätet, så de kan mycket väl vara felbestämda.

Mattsäng

Jag har fått byta en av mina mattor till en bredare på grund av att en viss katt tyckte att det var trevligt att kloa på det slitna golvet som inte täcktes av den gamla mattan... Samma katt tyckte att den ihoprullade versionen av den gamla mattan var en utmärkt säng.

Vadå "matta"? Du är inte riktigt klok, det här är en kattsäng.

Ett badkar?

Idag när jag kom hem från jobbet stod ett stort (och tungt!) paket utanför dörren. Jag släpade/puttade det innanför dörren och packade upp.

"Är det ett badkar?" 

Även om den var väldigt stor (större än jag hade tänkt mig...) så var det inget badkar, utan en ny kattlåda. Det är en så kallad PeeWee-låda där man använder träpellets istället för sand. Om jag kan få katterna att använda den kommer det bli smidigare, billigare och miljövänligare än med vanlig kattsand, så håll tummarna för att katterna accepterar den.

För att jag skulle få gratis frakt var jag tvungen att köpa något mer. Det blev något som jag har tänkt att köpa väldigt länge:

"Min mat är fast i en boll! Jag måste rädda den!"

Det blev en aktiveringsboll och Nalla verkar i alla fall ha fattat grejen (så snart kanske jag kan göra utmatningshålet mindre ;)

Vad man kan uppnå med mutor

Hur man ska få en skygg katt som tycker det är jätteläskigt att bli klappad att istället tycka om det är en stor utmaning när man ska socialisera dem (tycker jag). Det är klart att alla katter inte tycker om att kela, det finns ju även tama katter som tycker att kelande är överskattat. Men med Nalla och Semlan stod det klart ganska tidigt att de så småningom skulle bli keliga, framför allt Semlan även om vi inte riktigt är där ännu.

Ni kanske kom ihåg att jag klapptränade Semlan med klicker tidigare? Den träningen har jag gett upp, då jag kände att vi inte riktigt kom framåt efter ett tag. Efter det låg klappträningen nere ett tag och jag fokuserade mest på Nalla, vilket var ett arrangemang vi alla tre var nöjda med. För ett par veckor sen började jag jobba lite med Semlan igen. Metoden jag använde den här gången var följande: När det var matdags fick de som vanligt jobba lite för den första maten, i Semlans fall skulle hon ha kontakt med mig. Antingen kunde hon nosa på mig eller så tog jag iniatitivet och nuddade vid henne ("Jätteläskigt!" sa Semlan de första gångerna). Efter varje kontakt fick hon en torrfoderpylla av mig för att associera kontakten med något positivt. Vill ni veta hur det har gått? Titta på filmen så får ni se.

För Semlan har jag två varianter på belöning: Antingen ta maten från handen eller så kastar jag iväg den så hon får jaga. Vanligtvis använder jag ivägkastningen mer (smårunda Semlan behöver röra lite på sig ;), men för filmens skull blev det mest från handen.

En ny möbel

Det hände något i lägenheten i helgen efter ett besök från Nässjö:

Det var två stora, tunga och mystiska paket i hallen.

 Och bokhyllan...

 ...tömdes och flyttades för att göra plats för lådornas innehåll.

 I lådorna fanns något blått och fluffigt.

 Ja, ganska många delar av "något blått och fluffigt".

Nalla var självklart tvungen att ge sig ut på inspektion.

En mycket koncentrerad matte... 

...lyckades till slut få ihop några delar.

Och saken växte...

...och växte...

...och växte...

...tills det var ett katträd som nådde ända upp till taket.

Inspektör Nalla fortsatte med sitt inspekterande.

"Kan det vara ett fuskbygge?"

 

"Jag vet inte om jag skulle våga vara här om det inte varit för att någon tappat mat här"

Semlan var inte alls imponerad.

Men hittades liggande i den lägre korgen två dagar senare.

Katterna är fortfarande ganska skeptiska till trädet, men jag hoppas att det släpper, för det är ett fint träd och jag tycker att det ser roligt ut... 

Att flytta med skygga katter

En del av detta inlägg blir en upprepning av det förra, men här kommer jag fokusera på hur katterna hanterade flytten.

Att flytta med två katter som inte är helt tama är inte det roligaste jag gjort, kan jag avslöja. Det var ett stressmoment både för mig och för dem. Det jobbigaste var att få in dem i burarna och den första stunden då de försökte ta sig ut ur dem. Att sedan känna att de behövde sitta i burarna så länge var också jobbigt, även om vi försökte minska deras stress genom att ha dem inne på toan när de satt i burarna för att de skulle slippa det mesta springet och kunna stå lite mörk.

I var sin sån här transportbur (fast med filt i och över) satt katterna under flytten. Notera att dörren är fastsatt med en extra stropp och att det är ett spännband runt buren för ännu större säkerhet.

Det jag var mest orolig för med katterna var när vi bestämde oss för att mellanlanda i Nässjö. Men eftersom badrummet de fick sitta i var så litet och knappt hade några gömställen var det lätt att få in dem i burarna morgonen efter.

För katternas del hände inte så mycket medan vi flyttade in: Vi ställde deras burar på toan som sagt och där fick de sitta tills mina föräldrar hade åkt hem.

Jag var helt övertygad om att båda skulle gömma sig under sängen i flera veckor efter flytten: Gissa om jag blev förvånad när båda katterna var ute och undersökte lägenheten redan första dagen. Visst var de lite oroliga och hade kortare ben än vanligt, men det var ändå mer än jag hade vågat hoppats på.

Morgonen där på hade Nalla förlåtit mig för allt dumt jag hade gjort mot dem. Inte bara det, hon kom även och bad om att bli klappad (särskilt när jag satt i telefon: Fy mig för att jag uppmärksammade nån annan än henne :P)

Nu har det gått en och en halv vecka och de verkar trivas jättebra och särskilt nöjd verkar Nalla vara med att det finns mer utrymme att röra sig på. De är fortfarande lite oroliga och jag tror det beror på att lägenheten är väldigt lyhörd så att man hör grannarna och andra människor är ju ganska läskiga.

Semlan har sin givna plats under sängen. Hon har även mutat in ovansidan av sängen under dagarna.

"Måste du störa mig med den där blixten?" Nalla är ganska ombytlig i var hon tycker är en bra plats, men just idag var det tydligen kattbädden som gällde.

Nalla och jag har också haft våra duster om vilka regler som gäller i den nya lägenheten: Jag såg en dag att hon hade hoppat upp på diskbänken/spisen och då passade jag på att bli riktigt förbannad och otäck. Usch vad elak och eländig jag kände mig i flera timmar efter det. Nalla hade ju blivit livrädd och låg under sängen jättelänge. Men ibland måste man visa rejält om något är fel och att de inte får gå på diskbänken är lika mycket för deras skull som för min - det kan ju vara farligt med knivar och varma plattor där. Diskbänken är för övrigt den enda platsen de inte får vara på, så jag har inget dåligt samvete över att ha satt upp den regeln. I vilket fall som helst så förlät Nalla mig samma dag som jag hade skällt ut henne och jag hoppas att hon undviker diskbänken framöver.

Jag tror att både de och jag kommer trivas jättebra i vårt nya hem.