Här finnes drakar: Nationaldagen

Jag hade planerat en lugn och slö nationaldag, men mina planer höll inte alls.

Det började med att jag höll på att gå hem från jobbet då Thomas, kommunens naturvårdshandläggare, sa: "Syns vi ikväll?" Jag stod som ett frågetecken och fick då veta att Tranemos naturskyddsförening skulle anordna en naturnatt. När jag vägde mina alternativ: Sitta hemma och glo på Star Trek eller vara ute och lyssna på nattsångare tog det inte många sekunder innan jag bestämde mig för att gå på naturnatten ute vid Tåstarps ängar.

Väl där var det en liten men tapper skara naturvänner. Tre aktiviteter var inplanerade: Lyssna efter nattsångare, locka till sig nattfjärilar med en stark lampa och titta på dem och lyssna efter fladdermöss (vilket man gör med en särskild manick, eftersom det mänskliga örat inte kan uppfatta ljudet). Vi hörde fyra nattsångare: enkelbeckasin, rörsångare, sävsångare och precis innan vi gick hem hörde vi nattskärra.

Att titta på nattfjärilar var lite värre: Det var så kallt att inga insekter hade kommit till lampan eller det vita lakan som hängde vid den. Att lyssna efter fladdermöss var då lönlöst eftersom det inte är nån idé för dem att flyga när det inte finns nån mat att fånga.

Det var väldigt trevligt att få prata med folk som är lika intresserade av naturen som jag och få tillfälle att nörda ut lite på området. Att sitta runt en eld och grilla korv gjorde inte saken sämre. Runt klockan ett var jag hemma igen och trodde att jag var färdig med mitt nationaldagsfirande.

Jag hade fel.

Morgonen efter ringde nämligen pappa och berättade att de hade planer på att komma och hälsa på mig tillsammans med faster Mona och hennes man Bengt. Och de, till skillnad från mig, fullföljde sina planer. Vi fikade, pappa byggde ihop ett nätfönster så att jag kan vädra i lägenheten när det blir varmt och sedan släpade jag med dem Tranemosjön runt. Jag tror att alla fyra uppskattade det och jag fick leka lite guide.