I en liten låda

För några veckor sen flyttade jag och katterna från Tranemo. Flyttlasset gick till min hemstad Nässjö, men det var inte så lätt så att vi kunde flytta in i vår nya lägenhet direkt, för där skulle hallen och ett rum tapetseras om. Som tur var fick fick jag ställa alla saker i de rum som inte skulle tapetseras. Och som tur var hade jag flytthjälp; fjärde våningen utan hiss är ett ganska hårt arbetspass när man flyttar in.

Delar av flytthjälpen tar en paus i Tranemo.

En fördel för mig att flytta till min hemstad är att mina föräldrar bor här. Så jag och katterna bodde i en och en halv vecka hos dem i mitt gamla rum. Jag behövde visserligen inte stanna i rummet med det var katterna tvungna att göra. Katterna tog det helt okej, det var värre för mina föräldrar (som har sitt sovrum under mitt) och min bror (som har rummet brevid) då mina katter är ganska nattaktiva...

 Var har jag hamnat? Det är är inte hemma...

Mitt (stökiga) rum hos mina föräldrar som var den lilla låda som katterna bodde i under en och en halv vecka.

Nu har vi flyttat in i vår nya lägenhet, men hur vi har det här får ni läsa om i kommande inlägg.

Att flytta med skygga katter

En del av detta inlägg blir en upprepning av det förra, men här kommer jag fokusera på hur katterna hanterade flytten.

Att flytta med två katter som inte är helt tama är inte det roligaste jag gjort, kan jag avslöja. Det var ett stressmoment både för mig och för dem. Det jobbigaste var att få in dem i burarna och den första stunden då de försökte ta sig ut ur dem. Att sedan känna att de behövde sitta i burarna så länge var också jobbigt, även om vi försökte minska deras stress genom att ha dem inne på toan när de satt i burarna för att de skulle slippa det mesta springet och kunna stå lite mörk.

I var sin sån här transportbur (fast med filt i och över) satt katterna under flytten. Notera att dörren är fastsatt med en extra stropp och att det är ett spännband runt buren för ännu större säkerhet.

Det jag var mest orolig för med katterna var när vi bestämde oss för att mellanlanda i Nässjö. Men eftersom badrummet de fick sitta i var så litet och knappt hade några gömställen var det lätt att få in dem i burarna morgonen efter.

För katternas del hände inte så mycket medan vi flyttade in: Vi ställde deras burar på toan som sagt och där fick de sitta tills mina föräldrar hade åkt hem.

Jag var helt övertygad om att båda skulle gömma sig under sängen i flera veckor efter flytten: Gissa om jag blev förvånad när båda katterna var ute och undersökte lägenheten redan första dagen. Visst var de lite oroliga och hade kortare ben än vanligt, men det var ändå mer än jag hade vågat hoppats på.

Morgonen där på hade Nalla förlåtit mig för allt dumt jag hade gjort mot dem. Inte bara det, hon kom även och bad om att bli klappad (särskilt när jag satt i telefon: Fy mig för att jag uppmärksammade nån annan än henne :P)

Nu har det gått en och en halv vecka och de verkar trivas jättebra och särskilt nöjd verkar Nalla vara med att det finns mer utrymme att röra sig på. De är fortfarande lite oroliga och jag tror det beror på att lägenheten är väldigt lyhörd så att man hör grannarna och andra människor är ju ganska läskiga.

Semlan har sin givna plats under sängen. Hon har även mutat in ovansidan av sängen under dagarna.

"Måste du störa mig med den där blixten?" Nalla är ganska ombytlig i var hon tycker är en bra plats, men just idag var det tydligen kattbädden som gällde.

Nalla och jag har också haft våra duster om vilka regler som gäller i den nya lägenheten: Jag såg en dag att hon hade hoppat upp på diskbänken/spisen och då passade jag på att bli riktigt förbannad och otäck. Usch vad elak och eländig jag kände mig i flera timmar efter det. Nalla hade ju blivit livrädd och låg under sängen jättelänge. Men ibland måste man visa rejält om något är fel och att de inte får gå på diskbänken är lika mycket för deras skull som för min - det kan ju vara farligt med knivar och varma plattor där. Diskbänken är för övrigt den enda platsen de inte får vara på, så jag har inget dåligt samvete över att ha satt upp den regeln. I vilket fall som helst så förlät Nalla mig samma dag som jag hade skällt ut henne och jag hoppas att hon undviker diskbänken framöver.

Jag tror att både de och jag kommer trivas jättebra i vårt nya hem.

Flytten

Nu är det en vecka sedan jag och katterna flyttade från Linköping. Själva flytten var inte rolig: Enormt mycket saker som skulle packas in i en släpkärra och en bil som knappt räckte till. Faktiskt fick jag lämna en del saker i Linköping, bland annat mina stora palmer. Jag saknar dem lite, men de hade växt sig alldeles för stora. Just nu bor de hos en kompis i väntan på ett mer permanent hem.

En annan sak som gjorde flytten jobbig var den stress jag var tvungen att utsätta katterna för:. De fick sitta i transportburarna länge (för andra gången på mindre än en vecka, första gången var på fredagen då de fick åka till veterinären för vaccinering). Nalla var relativt lätt att få in i buren, men Semlan lyckades smita undan, men till slut vann jag tålamodstävlingen och fick in henne i buren. Burarna placerade jag inne på toan och vi höll oss borta därifrån så mycket som möjligt för att inte stressa dem än mer.

Min syster, mamma och pappa dök upp och hjälpte till med flytten och innan vi var klara hade klockan blivit jättemycket och vi bestämde oss efter mycket om och men (från min sida) att mellanlanda hemhemma i Nässjö. Jag tror vi alla var glada över det, även katterna som fick komma ut och sträcka på benen inne på den lilla toaletten.

På tisdagsmorgonen tog vi det ganska lugnt innan vi begav oss mot Tranemo. Jag fick hålla en tålamodstävling med en av katterna igen, fast den här gången Nalla (Semlan hade gjort det smidigt för mig och gömt sig i en av transportburarna). Efter vad som kändes som en lång stund vann jag genom att använda lite fula knep.

Sedan var vi på väg igen. Det blev ett kort stopp på A6 Center för att köpa en ny dammsugare och lite småsaker från IKEA. Till slut var vi äntligen framme i Tranemo och vid mitt och katternas nya hem. Det var väldigt spännande att få se lägenheten för första gången. Den är en etta med hall och kök och känns dubbelt så stor som min lägenhet i Linköping, men jag tror jag ska presentera den lite närmare i ett eget inlägg. Jag kan dock lugnt säga att jag trivs, även om den är ganska lyhörd.

Jag i min nya lägenhet.

Hur kunde så mycket saker få plats i en sån liten lägenhet?

Katterna då? Hur tog de det? De tog det bättre än vad jag trodde de skulle göra och var ute och tassade i lägenheten redan från dag ett. En mer utförlig kattrapport kommer inom kort.

 Nalla anmärker på att bokhyllan inte är som den brukar. Notera också att katthyllan ännu inte är monterad och att Nalla tyckte att det var så viktigt att inspektera ovansidan av bokhyllan att hon hoppade från klöspelaren som syns till vänster i bilden.