Inte så skygg

Ni får ursäkta att det inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden, jag har haft väldigt mycket att tänka på och jag ska förklara varför i ett senare inlägg. Om ett par veckor räknar jag med att kunna blogga lite mer regelbundet igen. Tills vidare får ni hålla till godo med detta inlägg:


Nalla kan nog inte räknas som skygg längre, inte ens i mina ögon. Hon är visserligen inte helt tam än, men på ganska god väg:

Att Nalla får sällskap i fåtöljen ibland bekommer henne inte nämnvärt.

Det trots att matte är stor och bufflig och tränger sig för att få plats.

"Vad håller du på med? Måste du röra dig så mycket? Jag försöker sova här"

Nu har det inte blivit nåt fåtöljmys på länge, för förutsättningarna för det är att Nalla ska ligga där först och just nu verkar det inte vara en favoritplats. (Däremot har det blivit många andra sorters mys :)

Tokstol(l)ar

Mina katter får ibland - som så många andra katter - tokryck. Det är oftast Nalla som står för dem och hon springer fram och tillbaka i lägenheten och kanske hoppar på Semlan om hon får tillfälle. Men Semlan kan hon också, det bevisade hon väldigt väl för ett par dagar sen. Då fick hon också veta vad som händer om man hoppar upp och försöker sätta sig på stolsryggen på mina stolar...

Stolarna är inte så stabila, så katt på stolsrygg = vält stol. Katten på bilden har inget med den välta stolen att göra ;)

Fast för att inte ha orsakat stolsfallet så är Nalla oförskämt nöjd med resultatet. Semlan var inte alls lika nöjd utan gick omkring och var lite upprörd en stund.

Trick

Jag klickertränar både Nalla och Semlan sen en tid tillbaka. Det innebär att jag använder ett speciellt ljud som förstärkning när de gjort ett önskvärt beteende, ljudet följs sedan alltid av en belöning. Hos både Nalla och Semlan är det godis som gäller, men det handlar mest om delar ur deras matranson) Jag använder olika ljud för dem för att de alltid ska få belöning vid deras eget. Semlan får ett "klick" från en klickerdosa jag köpt i djuraffär och Nalla får ett lite mindre effektivt "bra" då hon visade på viss tveksamhet inför klicket. Anledningen till att "bra" är lite mindre effektivt är för att jag inte lyckas få det att låta likadant varje gång och det går lite långsammare när jag ska reagera.

Vad har jag lärt dem med klickerträningen än så länge då? Semlan har jag än så länge bara tränat in passivitet hos och kanske nos-target, men den vet jag inte hur bra den sitter. Där har jag ju använt klickern i klappträningen och då är passivitet hos henne ganska bra. Nalla däremot har börjat få en lista med trick:

Tass-target (nudda med tassen vid ett föremål som jag bestämmer)
Nos-target (nosa på min hand när jag visar tre fingrar, den sitter sådär)
Vinka med vänster tass
Ligg
Upp (sitta på bakbenen)
Vinka med högertass
Upp+vinka

Vi har just nu två nya trick vi jobbar med: Tass i hand (Äckligt att nudda handen när matte ber om det, säger Nalla) och gapa, som vi började med idag och vi inte kommit nånstans med än.

Här får ni foton på tre av tricken (det är inte helt lätt att fota samtidigt som man ska få katten att göra trick, så ni får ursäkta de dåliga bilderna.

Tass-target

Vinka med vänster tass (kan göras med fingret lite längre bort också)

Upp+vinka

Klickerträningen är inte bara till för att ge dem lite hjärngympa och få dem att göra roliga trick. Det är också ett verktyg för att kunna göra hanteringen av dem lättare. Jag tror att moment som att lyfta katten, kloklippning och selinvänjning blir behagligare för både ägare och katt om man tränar in det enligt klickermetoden.

Kudde

Tydligen har även katter behov av huvudkudde:

Doctor Who-kväll

Jag fick säsong 6 av Doctor Who i julklapp (den nya serien kanske jag ska tillägga, Doctor Who har ju några år på nacken, så att säga...). Detta innebär Doctor Who-kvällar med Karin, vilket är väldigt trevligt om du frågar mig. Frågar du katterna får du kanske ett annat svar:

Nalla är inte imponerad av att jag släppt in Karin i lägenheten... IGEN.

Semlan gillar våra Doctor Who-kvällar. Dels sitter vi stilla större delen av tiden och dels så gillar Karin att fjäska för katterna. Igår innebar det massor av fisk till Semlan >^.^<

Och vad tycker jag om säsongen än så länge? Efter tre avsnitt (+julavsnittet) är den riktigt bra, men ganska läskig.

Mål för 2012

Gott Nytt År allesammans! Hoppas att ni hade en trevlig nyårsafton, det hade i alla fall jag. Och nu är det ett nytt år med nya möjligheter. Jag har inte gett några nyårslöften, men jag har satt upp lite mål för året:

Jobb- och studierelaterade

• Skaffa ett jobb
• Avsluta minst två GIS-kurser

Kattrelaterade 

• Se till att få ett jobb som innebär att jag kan behålla katterna
• Gå ut på koppelpromenad med Nalla (men här är det ju självklart Nalla som bestämmer hur långt vi kommer)
• Få Semlan att inse att det är mysigt att sitta i ett knä (eller åtminstone få henne att be om att bli kelad ;)

Kreativa mål

• Försöka få "Sagan som Sjösnyffeln" utgiven
• Skriva 12 delar av Ondskans Reservat
• Skriva en steampunk-/fantasynovell
• Teckna 12 bilder som jag kan lägga upp på deviantart
• Sy ett kuddöverdrag med lappteknik

Träningsmål

• Ta 2 dan i kendo
• Springa 5 km i ett sträck

Blogg

• Uppdatera denna blogg minst en gång i veckan

Sen får vi se hur många av dessa mål som jag klarar av att genomföra. Jag tycker inte att de verkar helt omöjliga ;) Denna post är mest för min egen skull så att jag kan komma tillbaka och ha lite uppföljning hur det har gått med målen (och kanske lägga till nya om jag känner för det).

Kattvakt enligt Nalla

Hej på er, nu är det Nalla som skriver här igen.

Jag måste berätta om hur taskig matte var nu under julen: Hon lämnade oss alldeles ensamma i lägenheten i en hel vecka! Fast hon hade ju faktiskt ordnat en betjänt åt mig som inte var min ärkefiende  (som matte av någon anledning envisas med att släppa in i vårt hem gång på gång). Han var ganska okej, men jag var ju tvungen att visa vem som bestämde och han höll absolut inte med om att det var jag. Hmpf!

Nu har i alla fall matte kommit hem igen och hon var lite läskig och jobbig, men hon fick klappa mig redan efter några timmar. Det är inte lika läskigt när hon kommer tillbaka nu för tiden så både jag och fegis-Semlan spatserade runt i lägenheten som vanligt bara några minuter efter att hon kommit innanför dörren.

Matte är ganska bra att ha, för hon kan ju ibland klia på alldeles rätt ställen. Fast man kan ju inte visa att man är en sån katt, så man måste ju visa att man skulle kunna tassa till henne när som helst ändå.

Jag inspekterar betjänten.