Jag är sämst

Jupp, jag är definitivt sämst på laserdome. Och att vara sämst på laserdome gör inte så mycket, för man kan ha väldigt roligt ändå. I helgen var jag hemhemma i Nässjö och då passade jag och mina nässjö-vänner att köra lite laserdome och efteråt äta och umgås. Det var en riktigt trevlig och rolig kväll.

Tyvärr hann jag inte njuta så mycket av att vara hemhemma som jag skulle ha viljat. Ni kanske har märkt att jag inte uppdaterat på senaste tiden? Det beror på att jag haft det väldigt stressigt med en deadline som låg idag kl 8 på morgonen. Då skulle ett färsigt utkast till mastersarbetet vara innlämnat till handledare, opponenter och examinator. Så det utkastet har jag suttit med och försökt få klart. Jag fick in något som hade alla delar som en rapport ska ha, men till hälften var det ganska kasst...

Nåja, nu har jag lite mindre att göra, så då kan jag passa på att berätta om förra helgen:

Lördagen den 19:e mars så fyllde jag år. Dagen började som vanligt med juniorträning och sen var det bråttom hem för att börja förbereda inför kvällen. Helt plötsligt ringer det på dörren och där står min syster med familj och ska fira mig. Ojoj, oväntat besök (de ska ju vara i Stockholm :P). På med Gevalia och tevatten. Telefonen ringer: Mamma och pappa står utanför dörren och vill in. Ännu mer oväntat besök, som dessutom inte kände till det andra oväntade besöket.

Det var ett väldigt trevligt med dessa två besök. Fast självklart stod inte jag så mycket i centrum, min systerson Albin stal hela showen ;)

Lägenheten var full av oväntat besök.

När besöken hade lämnat lägenheten så var det dags att vara effektiv: Nya gäster skulle anlända vid 18 och maten var inte klar ännu. Allting lyckades bli klart och kvällen blev väldigt lyckad med god mat och tre avsnitt av Doctor Who. Kanske fick jag nån ny att fastna för serien också ;)

Tack alla som gjorde min födelsedag till en så bra dag!

Och vad tyckte katterna om all uppståndelse? Jo, Semlan låg självklart och tryckte under sängen hela tiden, men Nalla vågade sig fram lite. Till och med på kvällen då vi var sex personer i lägenheten så visade hon sig, så hon är en modig katt.

Modiga Nalla (bilden är inte tagen samma dag som alla besök)

Tråkiga Nalla

Semlan är en väldigt gnällig katt. Men det är inte mig hon gnäller på, utan på Nalla. (Fast när hon väl inser att man kan ha mig till nåt vettigt lär hon väl börja gnälla på mig också ;)

Varför gnäller hon på Nalla då? Jo, Nalla är ofta jättetråkig och ligger och sover när Semlan vill busa. Vanligtvis lönar det sig att gnälla; Nalla går upp och brottar ner henne, men ibland är Nalla tråkigare än vanligt:

"Kom igen, kom och lek med mig nu!"

"Gud vad du är trååååkig!" *gäsp*

Den gången lyckades inte Semlan få Nalla att komma och leka. När Nalla väl kom ner så var Semlan tvungen att undersöka vad som var så fantastisk med platsen uppe på bokhyllan:

"Jag fattar inte. Vad är det som är så bra med den här platsen?"

Semmeldagen

Semmeldagen måste ju givetvis vara Semlans egen dag, så därför så fick katterna lite extra god kattmat idag. Själv firade jag den genom att gå på semmelkväll hos Karin.

En Semla som inte är till för att ätas.

Karins semlor som var till för att ätas. De var jättegoda, men mättande. Två lyckades jag i alla fall få i mig =)

Kattvakt

Det här inlägget kommer inte handla om Nalla och Semlan utan om en annan svartvit skönhet. I helgen har jag nämligen varit kattvakt åt min kompis katt Stig. Precis som mina katter så har Stig också varit hemlös och är köpt från ett katthem. Till skillnad från mina så har han aldrig varit skygg, utan bara lite feg =)

"Hej, vill du kela med mig?"

Han är en riktigt kelsjuk katt, i alla fall när matte inte är hemma. Igårkväll så kom han springande när jag letade efter honom för att han ville ha kel. Detta trots att jag på förmiddagen hade utsatt honom för nåt jättehemskt: koppelpromenad utomhus.

"Mer kel?"

Lite lek (en hel del) blev det också, men det är svårt att få bra bilder på en katt som leker, särskilt om man måste ha leksak i en hand och kamera i den andra ;)

Firande och framsteg

Jag har tittat lite på gamla inlägg i Östgötakatternas blogg och när jag gjorde det igår insåg jag att det var nästan exakt ett år sedan mina katter gick från att bli hemlösa till att ha ett hem (även om de inte har ett permanent hem ännu, jag hoppas dock att jag i till slut ska kunna ge dem det...). Detta var vi givetvis tvungna att fira, så katterna fick dela på en burk lyxkattmat med tonfisk och musslor:

"Ge hit maten, nu!"

Nalla var tvungen att visa hur modig hon var för att få maten, då jag placerade matfatet så hon var tvungen att gå över mina ben och bli klappad en massa. (Semlan behövde inte göra så här otäcka saker för att få sin mat)

Tonfisken var väldigt uppskattad, men klapparna var lite mindre uppskattade ;) Efter festmåltiden trodde jag att firandet var över, men tji fick jag för katterna skulle överraska mig. Katterna la sig tillsammans i fåtöljen, något som händer väldigt sällan, så jag tänkte att jag skulle utnyttja det: Semlan avskyr att bli klappad på med fjädervippan, men Nalla tycker att det är väldigt trevligt så hon skulle få visa det för Semlan. 

Båda katterna låg kvar när jag började klappa Nalla med fjädervippan. Sedan bestämde jag mig för att byta fjädervippan mot handen. Först var Nalla ganska spänd, men efter ett tag slappnade hon av och la sig till rätta. Det var till och med så skönt att hon rullade ihop sig lite så som katter gör. Vår kelstund höll på i minst fem minuter! Efter det tröttnade jag och tyckte att det var bäst att sluta innan Nalla tröttnade. Jag kelade dock ytterligare en gång med henne och då tror jag att jag nästan fick igång hennes "motor". Jag fick också klappa henne efter att hon lämnat den sköna fåtöljen.

Vackraste Nalla firade genom att låta sig bli kelad med.

Semlan överraskade också, dels genom att ligga kvar när jag kelade med Nalla och sen när hon låg kvar själv i fåtöljen: Semlan hatar som sagt fjädervippan och överhuvudtaget när jag försöker peta på henne och brukar hoppa undan som om hon fått en elektrisk stöt. Samtidigt så är hon väldigt kelig och sällskapssjuk: Hon ligger ofta och kråmar sig på golvet och ropar på Nalla när hon är uppe på bokhyllan. Min teori är att hon när hon upptäcker att varken fjädervippan eller jag är farliga så kommer hon bli en gospropp. Därför så försöker jag att med jämna mellanrum klappa henne. Igår gjorde jag det med fjädervippan och hon sprang inte iväg direkt! Fick stryka henne med vippan rätt länge, även om hon visade att det var konstigt och lite obehagligt. När jag försökte stryka henne på huvudet fick hon nog och flydde, men nu vet jag att jag inte ska försöka klappa henne på huvudet. Detta var ett jättestort framsteg.

Sötaste Semlan lät sig bli klappad med fjädervippan.

Så jag fick också presenter när vi firade att katterna varit infångade i ett år :D

Besök gärna Östgötakatternas blogg och se om du kan göra något för Nalla och Semlans släktingar som söker hem (både stödhem och permanenta hem).

Ibland är det svårt att vara en liten katt

Det är inte lätt att vara Semlan ibland, särskilt inte när man vill ta sig upp nånstans men inte vågar hoppa...

Semlan: "Undrar vad som finns där uppe?"

Nalla: "Du kommer aldrig klara av att ta dig upp till min plats"

"Åhej! Kan man ta sig upp så här?"

Försöket med att kravla sig upp misslyckades och hon har misslyckats ett par gånger både före och efter det ;)

"Äh, jag tänkte ändå bara ta och kela lite med den här väggen"

Vad händer...

...om jag råkar lägga en kudde och en fleecefilt på golvet en liten stund?

Jo, lyxliraren Nalla kommer och lägger beslag på den.